Störstorden

FSSPX präst om samtalen med Rom, Assisi och JPII

2011-03-06T14:47:00.002+01:00

Hittade ett klipp där en Fr. Niklaus Pfluger talar om FSSPX samtal med Rom, modernismen i Kyrkan, det uppkommande Assisimötet och saligförklaringen av Johannes Paulus II. Fader Niklaus Pfluger är Biskop Fellays föreste assistent och är därmed väldigt högt uppsatt inom FSSPX. Klippet är intressant för det ger en inblick i hur FSSPX ser på sig själva, på Kyrkan och på samtalen med Rom.

Beowulf

2011-02-25T18:18:00.004+01:00

För er som, liksom jag, älskar fornnordisk litteratur kan jag rekommendera något jag hittade på Spotify. Det är en dramatisering av det gamla anglosaxiska heroiska eposet Beowulf. Jag tror det är en ny, modernare översättning. Men den är väldigt bra, mycket bra inläst och med stämningsfull musik i bakgrunden. Här är Spotify länken. Och för er som inte har spotify kan man köpa den digitalt här.

Vidare kan jag rekommendera den mindre kända filmatiseringen av berättelsen, som heter Beowulf and Grendel som är producerad av den islandsfödde kanadensaren Sturla Gunnarsson, och som kan fungera som en motvikt mot den mer kända, animerade hollywoodversionen Beowulf. Båda filmerna är servärda, men då Hollywood-Beowulf är storslagen, episk och överdriven är Beowulf and Grendel mer lågmäld och realistisk med en mer komplex, betänksam och vis Beowulf samt en missförstådd Grendel. Stellan Skarsgård spelar kung Hrothgar och gör en lysande insats. Här kommer en trailer:

Jämför med hollywoodversionen:

Den moderna kristendomen är för feminim

2011-02-25T00:33:00.004+01:00

Daniel Grahn skriver i en Ledare på Dagen om en bok av David Murrow som heter "Varför män hatar att gå i kyrkan". Jag har själv inte läst boken och Grahn går inte så långt i själva analysen men han konstaterar i alla fall att det är väldigt många fler kvinnor än män, procentuellt sett, som går och engagerar sig i kyrkan i västvärlden.

Detta är väl egentligen inget revolutionerande avslöjande, ordet "kyrktant" känner vi ju alla till men aldrig har man hört talas om en "kyrkgubbe" eller "kyrkfarbror". Det är en ganska träffande bild som ges i ledaren över den genomsnittliga församlingslivet: ett större antal kvinnor kring ett fåtal manliga ledare som församlingens "kärna". När jag läste detta kom jag att tänka på en undersökning jag läste om för några år sedan. Nu minns jag inte de exakta siffrorna och jag har heller ingen källa men ungefär detta var vad man kom fram till: Det är väldigt liten chans att barn blir kyrkligt aktiva som vuxna ifall endast modern är kyrkligt aktiv. Ifall båda föräldrarna eller endast fadern är kyrkligt aktiv är däremot chansen rätt stor. Kanske är alltså bristen av kyrkligt aktiva män en större bov i det drama vi kallar sekularisering än vad som synes?

Varför attraheras då inte västerländska män av kristendom? Sekulariseringen kan man bara skylla på till en viss gräns här, och inte tror jag kvinnor generellt är mer andliga än män. Däremot tror jag män och kvinnor är andliga på olika sätt. Och den form av kristendom som vi idag har i väst, och som vi verkar haft de senaste femtio åren, är en kristendom med stark betoning på en mer "kvinnlig" form av andlighet. Det är liksom (och här vill jag varna fördomsallergiska läsare) mys, och relationer och stödsamtal och meditation. Prästen gått från att vara en klok, beundrad och respekterad herre med hög status i samhället till en slags omhändertagare, en terapeut eller modergestalt. Det är nog ingen slump att en stor del av de som vigs till präster i Svenska Kyrkan idag är kvinnor. Men männen behöver en annan slags andlig stimulans som den västerländska kristenheten tappat: En nykter, konsekvent, tydlig och rationell kristendom. Där 1+1 alltid är 2 och inte 3 eller 4. Där domedagen för mig är exakt samma sak som domedagen är för dig. Där man inte kommer undan med vilka dumheter som helst endast genom att referera till "kärleken". Och det gäller inte bara förkunnelsen; det gäller i de ekumeniska samtalen, i bönen och liturgin, i attityden oss emellan och gentemot det världsliga. Kristendomen måste rikta sig till oss män minst lika mycket som den riktar sig till kvinnor. För även om den moderne mannen visar sina känslor och är med vid förlossningen och delar på hushållsarbetet och är mjuk och allmänt jämställd så är han fortfarande en man, och när det kommer till något så allvarligt som andlighet går det inte att ignorera hur mycket vissa människor än vill det.

Är detta då allt vi behöver? Nej, Kyrkan behöver både män och kvinnor, men det betyder att hon måste sprida evangelium på ett språk som även vi män förstår.

Amerikansk benediktin beklagar sig

2011-02-17T15:18:00.004+01:00

De engelspråkiga länderna ska som bekant till advent få en ny översättning av det romerska missalet (något även vi i Sverige kommer få så småningom) som är mer trogen den latinska grundtexten. En amerikansk benediktin klagar dock över detta och säger:

‘The forthcoming missal is but a part of a larger pattern of top-down impositions by a central authority that does not consider itself accountable to the larger Church. When I think of how secretive the translation process was, how little consultation was done with priests or laity, how the Holy See allowed a small group to hijack the translation at the final stage, how unsatisfactory the final text is, how this text was imposed on national conferences of bishops in violation of their legitimate episcopal authority, how much deception and mischief have marked this process – and then when I think of Our Lord’s teachings on service and love and unity… I weep.’

Min kommentar: Låter inte detta ungefär som hur de liturgiska förändringarna som följde efter Andra vatikankonciliet tog form och implementerades i världen? Jag levde inte då, men efter vad jag läst så tycks hans beskrivning stämma mer överens med hur det gick till då, än hur det gått till med den nya översättningen. Och ifall den gode fadern nu ogillar den nya översättningen så starkt behöver han ju inte använda den. Han kan alltid använda den latinska grundtexten; the original and best!

Källa: Protect the pope

P.S Angående min förra post: Ett sällskap för främjandet av kulten av svenska helgon och martyrer från reformationstiden håller på att ta form. Den som är intresserad av att vara med, maila mig på simon.holmqvist[at]gmail.com .

Adventspsalmernas adventspsalm

2010-12-08T20:35:00.002+01:00

Även om det är ett litet avbrott idag, med Maria Immaculata och allt, så är vi ju adventstider. Och då vill jag förstås i vanlig ordning lägga in Veni Veni Emmanuel på min lilla blogg ;) :

Angående svenska martyrer

2010-11-26T17:09:00.005+01:00

Helgonkulter börjar ju i princip alltid "nedifrån och upp", d.v.s. först bland lekmän lokalt för att sedan spridas och tillslut kanske t.o.m. erkännas officiellt från Rom, så vi man kan inte sitta och vänta att någon annan ska göra något och tänka att eftersom vi inte fått instruktioner från någon att vörda vissa helgon och martyrer ska vi inte heller göra det.

Något jag skrivit om tidigare, både här och i kommentarer på andra bloggar är de svenskar som kämpade, led och dog för sin katolska tro under reformationstiden i Sverige. I England vördas den helige Thomas Moore, biskop John Fisher etc. I Sverige har vi gott om motsvarande personer, men varför uppmärksammas de inte ens? Nu vet jag inte hur många läsare jag har kvar men hur många skulle vara intresserade av en lekmannarörelse där man försöker sammanfatta våra reformationsmartyrer och arbeta för att dessa ska uppmärksammas officiellt av Stiftet och vördas av oss svenska katoliker? Även om detta förstås inte är särskilt PK, speciellt inte ur ett ekumeniskt perspektiv så anser jag att detta tillsammans med ett större intresse för de svenska helgon vi har från medeltiden är väldigt viktigt för uppbyggnaden av en svensk romersk-katolsk identitet. Dessutom förtjänar de att uppmärksammans. De kämpade och dog för den katolska tron i vårt land och de är nu framför Gud och ber för Kyrkan i Sverige och dess återuppbyggnad, det minsta vi kan göra är väl att uppmärksamma dem?

I boken Förlorarnas Historia: katolskt liv i Sverige från Gustav Vasa av fader Magnus Nyman nämns massvis av dessa martyrer. Jag tror jag ska sammanställa några av de viktigaste personerna och åtminstone uppmärksamma dem här på min blogg. Det är alltid en början.

Problem med ekumenism

2010-07-01T14:02:00.003+02:00

UPPDATERING:

Kanske blev det något fel i koden, men här är filmen iaf:

Problemet med detta är att han har rätt. Så hur ska man förhålla sig med protestantism och ekumenik? Exemplet han tar upp med lutheranismen är ganska intressant ur ett svenskt perspektiv. Hur ska katolska kyrkan i Sverige förhålla sig till personer inom SvK som har en katolsk tro? Säga åt dem att stanna och kämpa i ett samfund fyllt med kätteri som man från Stiftets håll gjorde med fader Sten Sandmark som till följd av detta nyligen prästvigdes hos FSSPX?

Angående Biskop Anders och själavården

2010-04-29T16:06:00.002+02:00

Katolska Kyrkan har gott om biskopar som borde avgå av många olika anledningar, men biskop Anders är inte en av dessa, inte heller är den anledning som i sådana fall skulle vara aktuell en sådan anledning. Det vill säga ifall det inte är något nytt som kommer fram av utredningen, något som biskopen inte berättat, men det tvivlar jag på. Tyvärr är det så att goda herdar alltid är ödmjuka och snabba att erkänna sina fel och brister och är alltid beredda att ta konsekvernsarna av det, medan dåliga herdar framhärdar i sin rätt att utöva sitt herdaämbete in i det sista och så kommer det alltid att vara.

Det som också är oroväckande och som inte får hända är att själavården drabbas, att man sätter upp villkor för tystnadsplikten. En präst får aldrig under några omständigheter yppa något som sägs i bikten eller i andra själavårdande sammanhang, hur hemska saker han än får höra. Det vore förödande om detta luckrades upp.

Medias fruktansvärda makt

2010-04-18T17:32:00.004+02:00

Jag har de senaste veckorna funderat en hel del på vad det egentligen är som händer i Kyrkan. Trots att jag försöker att inte påverkas av media (eftersom de ständigt ljuger, vinklar saker och tar ut saker från sitt sammanhang för att vinna billiga ideologiska poänger) kan man förstås inte låta bli att påverkas av allt som skrivs angående den senaste vågen av anmälningar och "avslöjanden" av katolska prästers sexuella övergrepp mot barn och ungdomar.

Men det viktiga är att man själv tar reda på sanningen, och inte sväljer allt man läser. Tex så är medias anklagelser mot påven att han som kardinal försökt mörka sanningen och dra ut på processer mot brottslingar inom Kyrkan helt befängd. Det är allt från ordförvrängningar till regelrätta lögner och jag tänker inte gå in på detta i detalj eller lägga upp en massa länkar för det är enkelt att ta reda på sanningen själv i detta informationssamhälle. Något som jag tycker är viktigt att tänka på, och som jag tycker media borde rikta mer uppmärksamhet mot, är de biskopar som faktiskt varit ansvariga för att verkligen ha mörkat kring fall av sexuella övergrepp. Där har media att gotta sig så det räcker och blir över, istället för att attacker påven och andra oskyldiga i detta oerhört sorgliga drama. Det är biskopar som varit karriärslystna som inte velat att omvärlden ska ha kunnat se skandaler i deras stift som då skulle minska deras chanser att bli kardinaler. Och i sanningens namn har det även varit vissa biskopar som själva haft avvikande sexuella läggningar och som därmed velat hålla sina bröder i avvikelsen om ryggen. Ofta har dessa biskopar också varit de mest liberala rösterna inom kyrkan. Man undrar därför om det kan vara så att media inte vill att sanningen om kopplingen mellan uppluckringen av moral både inom och utanför Kyrkan i västvärlden, liberala värderingar i allmänhet och sådana angående sexualitet i synnerhet och de sexuella övergreppen? Hur kan det annars komma sig att det är själva prästcelibatet i sig som får bli boven i dramat enligt media? Som om äktenskap skulle kunna få en pedofil eller homosexuell med speciell dragning till tonårspojkar att begå färre övergrepp? Det är förstås helt ologiskt och obegripligt och det krävs ingen vidare ansträngning att ta reda på vad som faktiskt har pågått i många prästseminarier, speciellt i USA, (med ovan nämnda biskopars tysta godkännande) under 70 och 80 talet för att verkligen närma sig pudelns kärna.

Vidare får detta, tillsammans med den övriga erfarenheten om hur media den senaste tiden valt att rapportera om företeelser inom Katolska Kyrkan mig att verkligen vakna upp och ifrågasätta detta samhälle där media har en sådan fruktansvärd makt. Det är lätt att genomskåda lögner och villfarelser när det gäller sådant man själv är intresserad och insatt i men när det gäller saker man egentligen inte har så stor koll på händer det ofta att man bara sväljer det man läser och hör. Därför är det viktigt att ständigt vara väldigt kritisk till det som media skriver och istället själv försöka ta reda på sanningen. För det finns en Sanning med stort S som vi kristna alltid måste vara beredda att försvara, särskilt när ingen annan tycks göra det.

Glad påsk alla!

2010-04-18T16:39:00.004+02:00

Äntligen en bloggpost! ;)

Hittade denna film på Dantes Nyheter och även om den visar på en ganska extrem och utdöende variant av katolsk liturgi så är den ack så talande. Jag var en gång nära att konvertera till ortodoxa kyrkan innan jag blev katolik pga deras liturgi och den starka österländska andligheten men jag trodde för starkt på Petrusämbetets nödvändighet för att göra så. Vi får be för en återförening mellan öst och väst så länge, ty de har mycket att lära oss som ni ser.

En gammal bild jag glömde ladda upp

2010-01-08T20:50:00.001+01:00

Gruppen har inte lyckats få några fler medlemmar.

Best of 2009

2009-12-31T00:15:00.004+01:00

Nu när Herrens år 2009 snart är till sin ände kan det vara idé blicka tillbaka på allt gott som hänt under året. Själv har jag såhär i slutet av året lidit av ryggskott vilket inte är så roligt (även om det blivit bättre nu) och då kan det vara extra bra att titta tillbaka och glädjas över allt gott som hänt. Jag har tänkt göra några "best of" listor med tre platser. Från början hade jag tänkt mig en klassisk 10-lista men det blir för bökigt. ;) I detta inlägg blir det de bästa böcker jag läst i år. Jag börjar nedifrån för att öka spänningen.

Bästa böcker jag läst 2009

3. Förlorarnas Historia av Magnus Nyman
Magnus Nyman är präst i Stockholms katolska stift och tillika professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och har skrivit en bok om reformationen i Sverige utifrån katolikernas (vilket i princip var alla "vanliga" människor i Sverige) perspektiv. Som bekant är det ju historiens segrare som skriver historien och det är bland annat därför vi i skolan får lära oss exempelvis vilka hjältar massmördarna bakom franska revolutionen var och hur bra detta var för alla människor men även hur Gustav Vasa var en god landsfader som befriade svenskarna från den grymma katolska kyrkans förtryck, något som de tydligen hade längtat efter och blivit glada över. Magnus Nyman visar däremot, med historiska dokument och brev, att så var inte riktigt fallet. Det var snarare tvärtom. Reformationen hade inget som helst folkligt stöd, förutom hos ett fåtal intellektuella, och folket försökte sig på många uppror innan de tillslut kuvades och skrämdes till tystnad. Intressant att notera att det var den latinska mässan, elevationen (upphöjandet av Sakramentet under mässan) samt firandet av främst lokala helgon och Maria som det svenska folket framför allt kämpade för att bevara. Boken går att beställa exempelvis här.

2. Musikanternas uttåg av P.O Enquist

P.O Enquist är från, och skriver väldigt mycket om, min hembygd i norra Västerbotten. Jag har alltid föredragit andra västerbottniska författare såsom Torgny Lindgren framför de alltför uppenbart politiskt vinklade böckerna av Enquist. I sommar åkte jag och min flickvän på massvis med loppmarknader och då köpte jag bland annat Musikanternas uttåg för att ge honom en chans, eftersom mormor länge tjatat att jag ska göra så. Och den är väldigt politiskt vinklad förstås. Boken handlar om arbetarrörelsens till synes hopplösa försök att etablera sig i det starkt religiösa Västerbotten kring förra sekelskiftet. Präster och predikanter förkastar socialismen som djävulens avföda och arbetarna lyssnar. Till slut lyckas dock rörelsen etablera sig sakta men säkert, men inte för att någon LO-agitator från Stockholm kommer och försöker pracka på dem okristliga idéer men för att folket i bygden får nog. Jag är absolut ingen socialist, tvärtom så anser jag socialismen vara en stor skurk i avkristnandet av min bygd, mitt land och hela min civilisation men det är svårt att inte känna sympati för dessa stackars småbrukar/arbetar familjer som lider fruktansvärt under extremt långa, hårda arbetsdagar och ständiga lönesänkningar. Vare sig man tycker om arbetarrörelsen eller ej så är det ett faktum att industrialismen och den oreglerade kapitalismen skapat mycket lidande och att det finns en gräns för hur mycket ont överheten får utsätta folket för innan man måste säga ifrån. En gripande, mycket humoristisk och välskriven historia. Boken finns att köpa här.

Húrins barn av J.R.R. Tolkien

Alla som läst Tolkiens Silmarillion kommer att känna igen denna historia, fast under namnet Om Túrin Turambar. För er som inte läst Silmarillion men läst Sagan om ringen trilogin eller åtminstone sett filmerna kan jag berätta att Silmarillion är en bok som Tolkien aldrig riktigt blev klar med men som hans son, Christopher Tolkien, satt samman och gav ut efter hans död. Boken består av en massa historier som börjar med hur världen skapades och slutar med tiden just före Sagan om Ringen men koncentrerar sig på den första tidsåldern och alvernas storhetstid. Historien finns alltså redan med i Silmarillion men eftersom Tolkien skrev massvis av versioner av sina sagor valde Christopher Tolkien att ge ut historien som en enskild bok och då i ett mer utförligt och längre format. Som den Tolkien-fantast jag faktiskt är var jag tvungen att läsa den trots att jag redan läst två olika versioner, (Silmarillion samt De förlorade sagornas bok) och jag blev väldigt positivt överraskad. Sagan om Túrin Turambar är, tillsammans med kanske Om Beren och Lúthien, den mest fascinerande och gripande sagan från Silmarillion och det var kul att återvända till den i en längre och utförligare version. Húrins barn är ingen munter berättelse. Hjälten i boken är ingen god och oskyldig prick som Frodo, snarare tvärtom. Morgoth, Mörkrets herre, har lagt en förbannelse över människohövdingen Húrin och hela hans familj efter att denne blivit tillfångatagen under De Otaliga Tårarnas Slag och vägrat böja sig under Morgoths vilja. Man får följa hans son, Túrin, under dennes liv och se hur denna förbannelse ständigt förföljer honom och förstör allt han bygger upp i sitt liv. Túrin verkar hela tiden lyckas med stordåd, men just när allt ser som ljusast ut faller mörkret över honom och lyckan vänds i olycka. Slutar den då lyckligt som alla sagor gör? Det ska jag inte avslöja. Men jag rekommenderar denna bok speciellt till alla Tolkienälskare där ute. Man behöver dock inte ha läst Silmarillion innan eftersom boken inleds med en genomgång av vad som hänt framtill berättelsens början för att läsaren ska kunna förstå i vilket sammanhang händelserna utspelas. Boken kan beställas här.

Mer om musik

2009-12-03T14:05:00.002+01:00

Kyrkliga Betraktelser tar upp ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och som jag skrivit om tidigare. På samma blogg hittade jag även en vacker version av adventshymnen "Veni Veni Emmanuel" (O kom, o kom Immanuel):

Sprututbyte för narkomaner i Stockholm

2009-12-01T17:00:00.003+01:00

För en gångs skulle tänkte jag komma med en liten politisk kommentar. Läste på Dagen att KD stödjer ett förslag att narkomaner i Stockholm som använder sprutor för att injicera sina droger med ska få kunna komma och byta ut sina sprutor mot rena och därmed minska risken för smittning av HIV/aids samt hepatit C. Missbrukare (tillsammans med psykiskt sjuka och pensionärer) tycks vara den grupp människor i Sverige som har lägst status i samhället. Det finns inget den vanlige svensson föraktar så mycket som en narkoman. Tankarna går till smutsiga nålar och uteliggare och därför blir många väldigt upprörda att de på detta sätt ska få "hjälp" med sitt missbruk genom rena sprutor. Samma människor tycks också bli mäkta upprörda när det kommer till den allt vanligare, och väldigt framgångsrika, behandlingsmetoden med substitutionsmedicinering, d.v.s att patienten får Subutex eller Metadon, mediciner med liknande egenskaper som heroin men är designade så att de, för en heroinist, mildrar abstinensen samtidigt som de förhindrar rus och blockerar effekten av andra opiater såsom heroin. Eftersom dessa mediciner i egentlig mening är tunga morfinliknande preparat som för en icke-missbrukare ger stark eufori och är extremt beroendeframkallande tycker vissa att man bara ersätter ett missbruk med ett annat. Men faktum är att dessa mediciner inte har en euforiserande effekt på heroinister utan håller dem bara fira från psykisk och fysisk abstinens (abstinens från heroin sägs vara bland det värsta du kan vara med om) och kan så småningom leva ett normalt liv. Visst kan det hända att vissa patienter måste äta dessa mediciner livet ut, även om vissa kan trappa ut dem så småningom, men det är många människor som måste äta mediciner livet ut. Jag har tex epilepsi och klarar mig inte utan medicin. Vad är skillnaden? Ja, de har valt sitt missbruk och jag har inte valt min epilepsi, men deras val är gjort för längesedan och en heroinist djupt inne i sitt missbruk har inte så mycket val längre.

Hur vet jag då allt detta? För det första har jag läst biologisk psykologi och lärt mig vad droger gör. Opiater (såsom heroin) fäster sig vid receptorer i hjärnan som tar emot hormonet endorfin som lindrar smärta och skapar eufori (detta kan man uppleva efter ett hårt träningspass) och vid ett missbruk slutar kroppen producera endorfiner pga den ständiga stimulansen av opiater. Dessutom ökar antalet receptorer vilket innebär att det behövs mer och mer av drogen för att effekt ska uppnås. Ifall dessa receptorer inte stimuleras blir man då väldigt, väldigt sjuk. Tänk er influensa med hög feber+magsjuka+panikångest fast ännu värre. Metadon och Subutex stimulerar dessa receptorer men på ett sådant sätt att det inte ger ett rus för en heroinist (hur det går till är ganska invecklat så jag tänker inte gå in på det).

Fakta är ju fakta. I verkligheten har jag dessutom en barndomskompis som flyttade ned till södra Sverige och blev heroinist. Ganska snart gick han med i sprututbytesprogrammet i Malmö vilket gjorde att han inte behövde dela nålar med de äldre narkomanerna som bar på diverse sjukdomar. För några år sedan flyttade han hem och började metadonprogrammet och är, tack vare sprututbytesprogrammet, inte smittad med hepatit C eller liknande. Dessutom har han äntligen fått en slags ro i själen. Han är tillsammans med en tjej och bor med henne och hennes barn och är en riktigt bra styvpappa. Ifall sprututbytesprogrammet i Malmö inte funnits hade han idag haft Hepatit C och i värsta fall HIV och ifall substitutionsmedicinering hade han fortfarande varit heroinist och i värsta fall död. Han är en av mina bästa vänner och den oro jag kände för honom under hans tid som missbrukare går inte att beskriva i ord. Jag antar att man kanske måste ha ett ansikte på en heroinist för att inte förakta dem så mycket som många gör. Men till alla er som inte känner en heroinist, försök se Jesus ansikte i dessa stackars oroliga själars ansikten. De är människor som vi. De är sjuka och de behöver vård, inte en massa människor som ser ned på dem och säger att de får skylla sig själva. Därför tycker jag att det är bra att Sveriges narkotikapolitik går från att byggas på fördomar till att byggas på fakta om vad som verkligen fungerar. Tyvärr används endel rätt inhumana metoder inom substitutionsmedicineringprogrammen. Patienterna "uppfostras" i en väldigt behavioristisk anda, lite som hundar, med belöningar och bestraffningar, något som jag inte tycker är värdigt en mordern sjukvård. Men likväl; sprututbytesprogram och substitutionsmedicinering räddar liv!

Helige Maximilian Kolbe, drogmissbrukarnas skyddshelgon, bed för oss!

Var kom bibeln egentligen från?

2009-11-20T00:14:00.001+01:00

Ja detta är en fråga som jag tycker protestanter bör undersöka lite tydligare eftersom Sola Scriptura är en så pass viktig del av deras tro och lära. Här finns en programserie som undersöker frågan nogrant:

Problematiskt med protestantism

2009-11-04T23:56:00.003+01:00

Mer sanning från Michael Vorris och realcatholictv.com.

Katolsk musik

2009-11-03T22:41:00.010+01:00

Johan Stenberg frågade mig i en kommentar ifall jag kunde tipsa om någon bra gregoriansk musik. Själv har jag länge letat efter det "ultimata albumet för gregoriansk musik" och jag tror jag hittat det (återkommer till det). Den gregorianska musiken är dock inte den enda stora musikaliska skatten som Kyrkan har, även om det är den äldsta. Den musik som fick sitt genombrott under renässansen och som brukar kallas polyfonisk körmusik, d.v.s körsång med många olika röster och stämmor (jag vet inte hur man uttrycker det, jag är ingen musikexpert) men som utgår från den gregorianska musiken är också en väldigt stor skatt och enligt mig nästan ännu vackrare. Ifall du är intresserad av att lyssna på och lära dig om Kyrkans musikaliska skatt ska du inrikta dig på dessa två stiler, och till att börja med behöver du två album. När det gäller den gregorianska musiken blev det för några år sedan väldigt populärt att göra gregorianska versioner av olika poplåtar och detta avråder jag starkt från! När det gäller gregoriansk musik föreslår jag att du skaffar albumet Cistercians Monks Of Heiligenkreuz - Chant - Music For Paradise som också finns på Spotify här: http://open.spotify.com/album/2dlqQNTnxgdaW7f7qt7pZr

Albumet är på två skivor. Första innehåller musiken från In Paradisum, musiken från en Reqiuemmässa, musiken från ett Completorium, och till sist en del som kallas Spiritus Domini som bland annat innehåller hymnen till den Helige Ande "Veni Creator Spiritus". Andra skivan är mer advent och julmusik, nämligen en Avdentsvesper , en Roratemässa (en speciell mässa firad under advent före gryningen med endast levande ljus som lyser upp kyrkan), Juldagens Laudes samt Julnattens mässa(eller juldagens, är inte säker).

Det är en väldigt proffsig inspelning och är en bra introduktion till den gregorianska musiken.

När det gäller den polyfoniska körmusiken finns ett samlingsalbum som heter The Best of the Renaissance av The Tallis scholars. Tyvärr hittade jag den inte på spotify, men den finns att köpa bland annat här. Den finns säkert att beställa inom Sverige också ifall ni letar! Jag minns mycket väl första gången jag lyssnade på denna typ av musik för många, många år sedan. En kompis till mig skickade en mp3 fil med Thomas Tallis stycke Spem in Alium och uppmanade mig att föra över den på mp3 spelaren, lägga mig ned och blunda. Han sa också att det var så han föreställde sig musiken när man tågade in i himmelriket. Och ja, närmare än så kan man nog inte komma rent musikaliskt. Lyssna på Spem in Alium på Spotify här. En annan klassiker är Allegris Miserere (psalm 50/51) här.

Lyssna även vidare på musik, och speciellt mässor, komponerade av Tallis, Byrd, Palestrina och Allegri som är renässansens stora kompositörer. Ännu fler tips uppskattas!

För er som inte har Spotify men vill provlyssna ändå kan jag tipsa om att i princip allt finns på youtube, om än inte i den bästa kvalité.

Lyssna och njut och upptäck en stor del av er katolska identitet! För kom ihåg, ifall du är katolik, att den sakrala musiken är ditt arv, oavset om du varit katolik i hundra år eller en dag. Detta är katolsk musik, ingen musikstil vi lånat av andra trosinriktningar eller av det världsliga för att passa in. Låt oss återupptäcka denna vackra skatt tillsammans!

Lovad vare Jesus Kristus och Marias Obefläckade Hjärta!

Själarna i skärselden

2009-11-03T18:11:00.004+01:00

Igår firade Kyrkan alla själars dag, då mässoffer frambars för de själar som lider i skärselden. Ave Maria Publikationer har en avledning tillägnat böner och botgöringar man kan utföra för att rädda själar i skärselden (dvs få dem ifrån skärselden och till himmelen) bland annat "De Femtiofemtusen Själarnas Befrielsekrona". Utöver det finns en berättelse om en österrikisk kvinna vid namn Maria Simma som fick ett speciellt uppdrag att lida och bedja och därmed rädda själar från skärselden. Man får läsa många intressanta berättelser kring skärselden, hon berättar bland annat om olika själar hon lyckats rädda genom bön och offer och vilka olika synder som gör att man dröjer sig kvar länge i skärselden o.s.v. Jag antar att det är utdrag från boken Get Us Out Of Here! där hon blir intervjuad av författaren Nicky Eltz. Jag har själv inte läst boken, men läste på "nåt forum" att många prästen från skärselden kommit till henne eftersom de uppmanat till handkommunion. Men å andra sidan vet man ju hur det är med saker man läser på "nåt forum". ;)

Kom också ihåg att det finns möjlighet för avlat för själar i skärselden under denna tid (bara åt dem, inte åt dig själv!), min präst nämnde det i predikan (det fanns massvis med olika sätt så jag minns inte exakt) och när jag googlar får jag olika bud så tala med en präst ifall ni vill ge avlat åt en viss släkting eller vän!

Slutligen en liten filmsnutt från en reqiuemmässa enligt den gregorianska riten:

Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem!

Hur får vi undervisning i tron?

2009-10-31T00:17:00.005+01:00

Jag läser ofta, speciellt på amerikanska katolska medier, att katoliker har dålig kunskap i tron. Själv har jag inte upplevt bristande undervisning men jag har sett att andra fått det. Men när präster och kateketer brister har vi likväl Kunskapen och Sanningens källa, Kristus själv, som vi möter i den heliga Mässan.

1074 ”Liturgin är en höjdpunkt som kyrkans handlande strävar fram emot och samtidigt den källa ur vilken hennes kraft väller fram.”[13] Liturgin är alltså den bästa platsen för att det kristna folket skall få kunskap om sin tro. ”Trosundervisningen är till sitt väsen förbunden med varje form för liturgiskt och sakramentalt handlande, ty det är i sakramenten, framför allt i eukaristin, som Kristus Jesus sätter in hela sin kraft för att förändra människorna.”[14]

1075 Den liturgiska trosundervisningen syftar till att leda in i Kristi mysterium (den är ”mystagogi”, mysterielära). Därvid går den från det synliga till det osynliga, från det som betecknar till det betecknade, från ”sakramenten” till ”mysterierna”. Att ge en sådan undervisning är de lokala och regionala katekesernas uppgift. Föreliggande katekes, som vill tjäna hela kyrkan i dess mångskiftande verklighet av olika riter och kulturer[15] vill framställa det som är grundläggande och gemensamt för hela kyrkan när det gäller liturgin som mysterium och som gudstjänst (första avdelningen) och sedan de sju sakramenten och sakramentalierna (andra avdelningen). [426; 774]

- Katolska Kyrkans Katekes

Inga ord i världen, talad av en människa, kommer i närheten av Ordet själv, Jesus Kristus i Altarets Allraheligaste Sakrament. Hans undervisning är helt och hållet obefläckad. I mässan talar Han till oss från korset när han under eukaristin ser ner på oss från altaret. Därför är mässan den största skatt vi har på jorden, det dyrbaraste vi har. Vi bör också, så ofta vi kan, besöka Kristus i tabernaklet eller under Sakramental tillbedjan och öppna våra hjärtan för Hans majestät och undervisning. Vi måste bara våga öppna våra hjärtan och låta alla världsliga tankar tystna, då börjar Ordet strömman in i våra hjärtan.

Iesu, mitis et humilis Corde. Fac cor nostrum secundum Cor tuum!

Jesus, mild och ödmjuk av Hjärtat. Dana våra Hjärtan efter Ditt heliga Hjärta!

"Kristen pop"

2009-10-28T23:16:00.003+01:00

Johan S skriver ett intressant inlägg där han resonerar kring Sten-Gunnar Hedins krönika i Dagen där han kritiserar pingströrelsens showgudstjänster och användandet av sekulära underhållningsformer i gudstjänsten. Jag håller förstås med Stenberg och Hedin i deras kritik. Det är alltid pinsamt när någon försöker göra en gudstjänst "hipp" och "cool" (=världslig). Jag går definitivt inte på en gudstjänst för att bli underhållen, jag går dit för att möta Gud. Ibland vill jag också bli underhållen, men då går jag inte på gudstjänst.

Men jag vill spinna vidare på detta ämne genom och fokusera mer på musiken och då framförallt kristen popmusik, både i och utanför gudtjänsten. Med detta menar jag kristna som spelar rock, pop eller hip hop (som jag sammanfattar med ordet pop) uteslutande med texter som handlar om att berätta för lyssnarna om Jesus. Jag tror inte på att använda sekulär musik, såsom rockmusik för att sprida evangeliet. Det fungerar helt enkelt inte. Lika lite som när Svenska Kyrkan försöker anpassa sig till världen i både gudstjänst och lära för att locka människor att komma till kyrkan. Lika lite som när pastorerna i en frikyrka på orten där jag växte upp noga studerar vad unga människor gillar att göra för att sedan uppmana församlingens unga att härma deras beteende (åka skareborad, samla hockeybilder, spela fotboll) för att locka dem till församlingen. Sekulär musik har alltid funnits och Kyrkan har aldrig annamat detta (snarare varnat för att använda det) förutom de senaste 40 åren som i allmänhet karaktäriserats av allmän förvirring, kaos och identitetskrus i Kyrkan med mer eller mindre katastrofala följder.

Jag uppskattar sekulär musik som är välspelad och tänkvärd, precis som jag uppskattar många andra nöjen. Att en artist som spelar sekulär musik är kristen eller tar upp religiösa funderingar i texter tycker jag bara är ett plus. Men jag gillar inte när kristna försöker göra sin egen version av sekulär musik när vi redan har en så stor skatt av sakral musik som så mycket bättre passar sitt syfte (och nej, jag tycker inte detta är en subjektiv värdering). Vad är skillnaden mellan detta och exempelvis Svenska Kyrkans ständiga försök att anpassa sig till världen för att locka medlemmar? Som bekant fungerar det inte. Jag antar att innebörden med kristen pop är att evangelisera och inte framförallt som en akt av tillbedjan. Denna slutsats drar jag utifrån den enda poäng jag kan tänka mig med kristen pop; att försöka möta människor "där de är, i världen, för att sedan på något sätt dra dem till sig och detta bekräftas när man läser texterna. Men de flesta människor jag känner som inte är kristna skrattar rätt gott åt kristen pop, det är svårt att ta på allvar. Men de förstår direkt innebörden och allvaret med gregoriansk musik när de hör den, även om den är på latin. Varför lyssna på kristen pop när de kan lyssna på vanlig? De enda människor som jag mött som säger sig uppskatta denna typ av musik är redan kristna. Försvinner inte poängen med kristen pop då redan innan den spelas?

Läs även en av NLM:s artikel i ämnet här.

Mina två favoriter inom klassisk musik

2009-10-28T21:41:00.002+01:00

Bach

Och Chopin:

Walk the walk but dont talk the talk

2009-10-25T02:03:00.005+02:00

Prästens grova ordval upprör biskop

Den politiskt korrekta svensk-kyrkliga eliten studsar upp och ned av skadeglädje, moralpanik och hyckleri. Visst Dag Sandahl fällde en väldigt onödig och omogen kommentar, privat eller inte, men visst borde personer som håller tal på prideparader inför folk som, öppet på stockholms gator, framför såväl barn som gamla, simulerar samma beteende tåla att höra det nämnas vid namn? Samma personer vill välsigna samma beteende, kalla det för äktenskap, "de två ska bli ett kött". Men man får icke nämna det vid namn. Speciellt inte ifall man är en vit, heterosexuell och kristen man. Jag ville inte heller att tanter från RFSU kom och pratade om samma sak i klassrummet när jag gick i sjuan, men det fick jag väl tåla.

Till alla goda krafter inom Svenska Kyrkan

2009-10-24T10:00:00.003+02:00

Även om det är svårt just nu så kom ihåg att Sanningen alltid kommer att segra. Alla ni som står upp för den katolska och apostoliska tron inom Svenska Kyrkan är dess framtid. Lägg era bekymmer i Guds Moders händer. Den saliga Moder Teresa av Calcutta intygade att ifall man har bekymmer som tycks olösliga och behöver omedelbar hjälp fungerar alltid den helige Bernhards Memorare. Be den nio gånger i rad varje dag.

Memorare, O piissima Virgo Maria,
non esse auditum a saeculo, quemquam ad tua currentem praesidia,
tua implorantem auxilia, tua petentem suffragia,
esse derelictum.
Ego tali animatus confidentia,
ad te, Virgo Virginum, Mater, curro,
ad te venio, coram te gemens peccator assisto.
Noli, Mater Verbi,
verba mea despicere;
sed audi propitia et exaudi.
Amen.

Eller på svenska:

Påminn dig, milda Jungfru Maria,
att det aldrig någonsin har blivit hört, att någon som tagit sin tillflykt till dig
och anropat din förbön har blivit övergiven.
Full av förtröstan kommer jag därför,
arma syndare, till dig, min moder, du jungfrurnas jungfru.
Överge mig inte i min nöd, utan hör mig och hjälp mig,
du Ordets moder, Maria.
Amen.

Kom ihåg att det som hänt inte bara är Svenska Kyrkans bekymmer. Det påverkar alla oss kristna när samhället omdefinierar något som vi tror på. Äktenskapet är ett Sakrament, staten har bara lånat det av Kyrkan som begrepp för att beskriva ett juridiskt avtal. Så glöm inte era bröder och systrar i Svenska Kyrkan i era böner!

Härlig lördagmorgon

2009-10-24T08:40:00.003+02:00

Vaknade och såg ut genom fönstret, och se där, första snön har lagt sig!

Hade promenerat ned till älven för att ta en sista havsöring för säsongen om det inte vore så kallt. Senare idag ska jag iaf undervisa konfirmander för första gången, hoppas det går bra. Här kommer lite härlig musik för en lördagsmorgon:

Moralisk konkurs = Ekonomisk konkurs

2009-10-22T00:23:00.002+02:00

Michael Voris från The Vortex reder ut begreppen kring övergreppsskandalerna i Katolska Kyrkan i USA och pekar på roten till problemen.

Våra anglokatolska bröder

2009-10-20T17:42:00.004+02:00

Några reflektioner kring dagens stora händelse med den apostoliska konstitutionen som påven satt upp för de anglokatolska grupper som söker enhet med Rom:

Är inte denna varma och faderliga gest så typiskt för den Helige Fadern? Dessa anglikaner erbjuds alltså fortsätta bygga på det som de redan byggt upp, men nu i enhet med Rom. Det skulle vara hemskt ifall deras församlingar skulle upplösas, deras liturgiska arv försvinna, de troende ställas direkt under stiftbiskoparna o.s.v. Jag är övertygad att vi i väst har mycket att lära av anglokatolikerna och deras tradition.

Detta är också vad jag vill kalla ÄKTA ekumenik. Det är ingen slump att Kardinal Kasper & co inte ligger bakom detta utan Troskongregationen. Ekumeniken efter VII har mest handlat om att bekräfta varandra att de duger som de är och inte sökt egentlig synlig enhet som ekumenikens verkliga mål bör vara.

Vidare har samtalen med FSSPX inletts, signaler från Rysk-ortodoxa Kyrkan visar på att samtalen med Rom gjort betydliga framsteg och enhet kan komma till stånd inom en väldigt snar framtid. De senare känns helt otroligt och nästan osannolikt men med bön, bot och ödmjukhet är inget omöjligt. Tänk er vilket otroligt vittnesbörd för Kristi Kyrka det skulle vara ifall först anglokatolikerna, sedan FSSPX och slutligen Rysk-ortodoxa Kyrkan skulle erhålla full gemenskap med Rom. Mina intentioner när jag ber rosenkransen denna månaden kommer att gå till detta.

Idag har vi all anledning att be Te Deum:

Te Deum laudamus:
te Dominum confitemur.
Te aeternum Patrem
omnis terra veneratur.
Tibi omnes Angeli;
tibi caeli et universae Potestates;
Tibi Cherubim et Seraphim
incessabili voce proclamant:
Sanctus, Sanctus, Sanctus,
Dominus Deus Sabaoth.
Pleni sunt caeli et terra
maiestatis gloriae tuae.
Te gloriosus Apostolorum chorus,
Te Prophetarum laudabilis numerus,
Te Martyrum candidatus laudat exercitus.
Te per orbem terrarum
sancta confitetur Ecclesia,
Patrem immensae maiestatis:
Venerandum tuum verum et unicum Filium;
Sanctum quoque Paraclitum Spiritum.
Tu Rex gloriae, Christe.
Tu Patris sempiternus es Filius.
Tu ad liberandum suscepturus hominem,
non horruisti Virginis uterum.
Tu, devicto mortis aculeo,
aperuisti credentibus regna caelorum.
Tu ad dexteram Dei sedes, in gloria Patris.
Iudex crederis esse venturus.
Te ergo quaesumus, tuis famulis subveni:
quos pretioso sanguine redemisti.
Aeterna fac cum sanctis tuis in gloria numerari.
Salvum fac populum tuum,
Domine, et benedic hereditati tuae.
Et rege eos, et extolle illos usque in aeternum.
Per singulos dies benedicimus te;
Et laudamus Nomen tuum in saeculum, et in saeculum saeculi.
Dignare, Domine, die isto sine peccato nos custodire.
Miserere nostri domine, miserere nostri.
Fiat misericordia tua,
Domine, super nos, quemadmodum speravimus in te.
In te, Domine, speravi:
non confundar in aeternum.

EDIT:

Jag valde att inte länka någonstans i inlägget eftersom de flesta läsare troligtvis redan läst om detta på massor av ställen. Men för sakens skull länkar jag till Dantes Nyheter som täckt historien väldigt omfattande ifall någon vill läsa mer.

Ora pro nobis, beata Mater Birgitta

2009-10-07T14:55:00.003+02:00

Idag firar Kyrkan den heliga Birgitta, Europas och Sveriges skyddshelgon. Jag tycker det är väldigt synd att vi lägger så lite uppmärksamhet på våra svenska och nordiska helgon i katolska Kyrkan här i Sverige. Visst brukar vi fira den heliga Birgitta rätt högtidligt (i min församling förskjuts festen tex till Söndag eftersom folk inte tycker de har tid att gå i Kyrkan på veckodagar trots att det är en viktig högtid) men hur mycket har vi fått veta om tex den helige Erik, den helige Eskil, d.h Botvid, d.h David av Munktorp o.s.v.? Tänk dessutom på alla martyrer under reformationen som knappast fått någon som helst uppmärksamhet.

Jag hittade massor av fina birgittahymner och böner på Societas Sanctæ Birgittæs hemsida. SSB är ett sällskap inom Svenska Kyrkan som arbetar för att öka kunskapen och vördnaden för den heliga Birgitta. Här är tex deras pilgrimsvisa:

Det kommer en pilgrim från Folkungaland
den heliga graven att söka.
Den Helga Birgitta det är som går fram
igenom en värld full av synder och skam
till Kristus, sin himmelske brudgum.

Det kommer en skara från Svenskarnas land
till graven i Vadstena kyrka.
Birgitta, ditt minne skall giva oss kraft
att kämpa oss fram genom tidernas natt
till Kristus, vår himmelska brudgum.

Och skaran skall samlas för tronen en gång
till högtid i himmelens salar,
där, lösta från jordlivets sorger och tvång,
vi sjunga vår höga och jublande sång
till Kristus, vår himmelske brudgum.

Gud hör bön

2009-10-06T10:25:00.001+02:00

Jag vill tacka er alla därute som bad för mig efter uppmaningen från förra posten. Bara ett par dagar efter jag postat detta skedde det som kändes omöjligt, det löste sig! Gud hör verkligen bön och det är tur att man har mäktiga vänner i himmelen, och på jorden! ;)

Denna tårarnas dal

2009-09-27T01:50:00.001+02:00

Har hamnat i en väldigt problematisk situation. Förböner uppskattas av er mina vänner!

Tipsa mig om katolska filmer!

2009-09-22T18:14:00.004+02:00

Är sugen på att se filmer med katolskt tema. Det behöver inte vara en film om ett helgon eller liknande, bara den har något slags katolskt tema.

NLM uppmärksammar utvecklingen i Skandinavien

2009-09-17T06:21:00.005+02:00

The New Liturgical Movement har uppmärksammat den biskopsvigning som nyligen ägde rum i vårt grannland, då Finland fick sin förste finskfödde biskop sedan reformationen. Som ni kan se på bilderna användes det s.k "benediktinska altararrangemanget", dessutom med sju ljusstakar eftersom det var en biskopsmässa. Jag läste någon annanstans att mässan också till större delen var på latin med gregoriansk sång. Dessutom uppmärksammas St. Josef Arbetarens församling i Luleå. Jag tror vi har en viss ung präst att tacka för utvecklingen som skett i min grannförsamling, och jag hoppas det smittar av sig även söderut!

Något annat fint från vårt stift upptäckte jag på Stiftets hemsida där de lagt upp bilder från Stiftsvallfärden till Vadstena. Jag deltog själv ej i vallfärden men på denna bild syns Hans Excellens biskop Anders Arborelius ge sakramental välsignelse från Vadstena klosterkyrkas högaltare på vilket jag förmodar även tillbedjan skett efter den eukaristiska processionen. Bilden känns verkligen rätt; en katolsk biskop vid ett medeltida högaltare. Synd bara att vår biskop inte valde att fira mässan på just detta altare, (jag antar att det bärs in ett bord när katoliker firar mässan i denna kyrka såsom i de flesta kyrkor där altaret är placerat mot väggen) men man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda!

Äldre rit i norra Sverige

2009-09-15T14:57:00.004+02:00

Igår, på tvåårsdagen av Summorum Pontificum på Det heliga korsets upphöjelses fest frambar fader Martin Ferenec det heliga mässoffret enligt den äldre riten i Luleå. Jag är väldigt tacksam över detta och hoppas att det blir ett regelbundet firande. Jag tog några bilder med f. Martins kamera under mässan som finns på Dantes Nyheter.
Med mig hade jag en kompis som aldrig varit på någon katolsk mässa någonsin. Han tyckte förstås det var svårt att "hänga med", men sa att det verkligen kändes som att vi tillbad Gud, motför de gudstjänster han upplevt i tex Svenska Kyrkan.

Goda nyheter - En officiell "reform av reformen"

2009-08-22T22:25:00.002+02:00

The New Liturgical Movement kommer med goda nyheter. Den italienska tidningen Il Giornale skriver om ett förslag som lagts fram av Kongregationen för gudstjänstliv och sakramentsförvaltning till påven för en reform av den moderna liturgin och som påven, föga överraskande, godkänt i o m att förslaget ligger helt i linje med hans egna väl kända syn på liturgin. Förslaget som jag förstått är en slags arbetsplan som ska sätta stopp för liturgisk kreativitet och missbruk, arbeta för en återgång till mässfirande "ad orientem", särskilt under den eukaristiska bönen, återupprätta latinets plats i liturgin, arbeta för att återupprätta kommunion på tungan som norm m.m.

Som många noterat har påven, genom eget exempel, redan infört detta i sina egna mässor i förhoppning om att resten av Kyrkan ska följa efter. Jag tror dock att det är viktigt med officiella uppmaningar från Vatikanen eftersom många kan tänka att detta gäller endast påvliga mässor då det ska vara extra högtidligt. Enligt artikeln kommer förändringarna att gå långsamt och försiktigt fram. Låt oss hoppas att det inte kommer gå FÖR långsamt.

Länge leve Benedikt XVI!

Lovad vare Jesus Kristus och Marias Obefläckade Hjärta!

Katolska Kyrkan byggde den västerländska civilisationen

2009-08-19T23:01:00.005+02:00

Har du också hört att Kyrkan motarbetar vetenskapen? Att hon alltid har gjort det? Att Christoffer Columbus seglade ut för att bevisa att jorden var rund eftersom Kyrkan samtidigt lärde ut att jorden var platt? Att det var upplysningsfilosofernas idéer om "Frihet, jämlikhet och broderskap" som byggde den västerländska civilisationen? Att medeltiden var ett stort mörker då samhället stannade i utvecklingen och allt förbjöds av Kyrkan?

Vi har nog alla hört sådant. Tyvärr är det så att även vi katoliker ibland går på dessa myter. EWTN har en serie med den amerikanska historikern och författaren Dr. Thomas E. Woods, Jr, där han bryter ner alla dessa myter om katolska kyrkan och visar på att den västerländska civilisationen aldrig hade nått så långt inom tex vetenskap om det inte vore för just Kyrkan. Serien har flera avsnitt och finns på youtube, där varje avsnitt är uppdelat i tre delar. Mycket sevärt! Ger mycket ammunition i argumentsförrådet. Här är första avsnittet, sedan är det bara att klicka sig vidare:

Dr. Thomas Woods är, som många av oss andra, konvertit från lutherdomen och en varm anhängare av katolsk tradition och den gregorianska mässan. I övrigt är han känd för sina politiskt inkorrekta samhällsanalyser.

Mitt svar på en retorisk fråga

2009-08-11T18:10:00.006+02:00

Dantes Nyheter ställer i ett inlägg en retorisk fråga om Katolsk Vision och liknande organisationer apropå Vatikanens visitation av Amerikas apostoliska systraordnar:

Frågan ställer sig då: kan man vara katolik och samtidigt ställa sig över läroämbetet i de frågor som läroämbetet har myndighet att binda de troende vid?

Svaret är förstås ganska enkelt; Rent formellt ja, i den mening att man är döpt och står med i ett medlemsregister men inte rent andligt. Självklart händer det att katoliker kan ha svårt att förstå sig på vissa saker som läroämbetet lär ut, men då måste man lyfta på hatten och säga: "Jag förstår inte, men jag litar på min Herre Jesus Kristus och Hans löften att den Helige Ande ska vägleda Kyrkan och att helvetets eldar aldrig ska få makt över henne, samt att ifall Kyrkan säger en sak och jag en annan så är det jag som har fel, hur svårt jag än har att förstå det"

Det handlar inte om att inte tänka själv. Tänka själv kan man alltid göra och det är nyttigt att diskutera, reflektera och resonera kring tron. Vad det handlar om är framförallt att erkänna för sig själv att det finns något mycket större än en själv, något mycket större än feminsim, socialdemokrati och liberalteologi, något som ser allt ur ett annat perspektiv som vi inte kan greppa här och detta är han som är Vägen, Sanningen och Livet.

Laudatur Jesus Christus et Maria Immaculata!

Abort - Tragedin som förintar vår civilisation

2009-08-09T22:13:00.002+02:00

Karismatiska katoliker

2009-08-07T15:35:00.002+02:00

Jag har ingen bestämd uppfattning om karismatiska katoliker, för jag vet inte särskilt mycket om dem. En sak som är säker dock är att deras spiritualitet inte är något som tilltalar mig, men det må så vara. Jag har däremot lovat en kompis att läsa på lite om dem och i mitt sökande stötte jag på detta klipp som belyser problematiken då man låter känslor och subjektiva uppfattningar gå före den allmänna uppenbarelsen, något som är vanligt bland karismatiska kristna från alla traditioner.

Så går det till i byskeälven

2009-08-07T14:51:00.002+02:00

"Den som missar en mässa...

2009-08-02T14:57:00.003+02:00

..missar en massa." Jag vet inte vart jag hörde det uttrycket, men jag tycker det är riktigt bra.

Jag har missat några söndagsmässor i sommar. Tyvärr. Idag har jag feber och med tanke på min kära församling måste jag stanna hemma även idag (mässan är kl 18).

Att gå i mässan är "mat för själen". Äter man inte mat, blir kroppen svag och tillslut dör man. Går man inte i mässan blir ens andliga liv också svagt och i värsta fall kan det dö ut. Är liknelsen mellan tallriksmodellen och skräpmat med en väl firad, Kristuscentrerad mässa och en slarvig, människocentrerad mässa med eventuella liturgiska missbruk bra tycker ni? Man överlever ju på skräpmat, men till vilket pris?

Statusrapport

2009-07-28T23:27:00.002+02:00

Är lite paus i bloggandet nu under sommaren, men snart kommer jag igång igen. Be för mig så länge! :)

Ortodox teolog om krisen i den latinska Katolska Kyrkan

2009-07-04T13:35:00.002+02:00

"This rigorously conservative attitude on the question of ritual reform is also the constant teaching of the Eastern Churches. The Russian Orthodox theologian George Florovsky makes the same point rather more bluntly when he says that "Christianity is a liturgical religion. The Church is first of all a worshipping community. Worship comes first, doctrine and discipline second".44 It is the Christians of the East, Uniates and dissidents alike, who have best preserved the classical Catholic approach to worship and who consequently have preserved their litugical traditions intact in modern times. The present liturgical chaos in the Western Church is due in no small part to the emphasis that Latin Christians have always placed on dogma, with the consequent tendency to regard the liturgical texts as a mere locus theologicus, a means to an end, rather than a living source of doctrinal truth. Thus orthodoxia, which originally meant ‘right worship’, gives way to orthopistis ‘right believing’, or orthodidascalia ‘right teaching’.45 When taken to the extreme, this exclusive emphasis on the rational culminates in that heresy which rejects the living components of tradition in favour of the written records of the Early Church, the Bible and Patristic writings, and which we know as Protestantism and full-blown Jansenism. The rejection of the liturgical tradition thus implies a rejection of the Church itself."

http://pagesperso-orange.fr/civitas.dei/hull.htm

På tal om Tyskland

2009-06-13T22:47:00.005+02:00

De tyska biskoparna kanske bör se efter sin egen bakgård först och främst.

Här.

Att konsekrera ett pitabröd, sticka fast en pinne i vår Herre och hålla upp Hans dyrbara kropp, är det en värdig eukaristisk tillbedjan? Vi må be för Kyrkan i Tyskland, att de åtminstone får ha biskopar och präster som tror att Kristus dött för våra synder och på Hans närvaro i den heliga Eukaristin.

För att inte förstöra Kristi Kropps och Blods högtid för er får ni en bättre bild här:

Guds tjänare Johannes Paulus II med det Heliga Sakramentet.

Från Association of Students at Catholic Colleges
Eucharistic Adoration Campaign

Protestantisk predikan

2009-06-12T07:33:00.001+02:00

Jag vet inte, men jag gillar verkligen denna predikan. Denne Paul Washer verkar rätt vettig. Det han beskriver är egentligen vad vi katoliker kallar helgelse, d.v.s att bli ett helgon.

Tyska biskopar vill exkommunicera FSSPX

2009-06-11T20:13:00.004+02:00

Här.

Fr. Z kommenterar artikeln här följt av en intressant diskussion av hans läsare. Rent teoretiskt är det fel av FSSPX att fortsätta ordinera präster utan den lokala biskopens tillåtande, men i praktiken måste man tänka pastoralt. Jag skulle gissa att de tyska biskoparna känner sig väldigt hotade av FSSPX och gör allt för att sabba den eventuella återföreningen. Deras snack om exkommunicering är uppenbart mycket kontraproduktivt eftersom Rom och FSSPX just nu söker gemenskap. Ifall FSSPX helt plötsligt skulle frysa all verksamhet skulle deras medlemmar bli väldigt skeptiska mot en återförening och kanske gå mot sedevakantism, vilket förstås skulle vara katastrofalt. Kanske inte för de tyska biskoparna, som verkar vilja förstöra för FSSPX så mycket som möjligt och försöker sätta käppar i hjulet så fort de får tillfälle. Dessa biskopar argumenterar att FSSPX måste visa lydnad mot påven, medan de själva leker småpåvar och försöker hindra implementeringen av summorum pontificum m.m.

Någon borde fråga dessa biskopar ifall de vill "återexkommunicera" de ortodoxa eftersom de också viger biskopar och präster, konsekrerar kyrkor och kapell o.s.v. även inom deras juristriktion,

Kurs med f. Anders Piltz

2009-06-07T19:04:00.004+02:00

Idag hade vi som brukar läsa texter i mässan kurs med bland annat f. Anders Piltz efter en högtidlig och vacker högmässa. Dessutom deltog katoliker från Luleå som hälsade på och vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans med god mat, intressant undervisning, diskussioner och övningar. f. Piltz började med en jätteintressant teologisk inledning kring detta med Guds ord. Tyvärr hade jag inte hittat en penna vid det tillfället för anteckning, men han sa bland annat att vi katoliker inte tror på en bok (såsom muslimerna tror på koranen, som är ungefär som deras sakrament) utan på en person, Jesus Kristus, som är Ordet med stort O. Allt i Bibeln sammanfattas också i Honom. Allt vi läser får sin förklaring i Honom, speciellt när vi möter Honom i den heliga Eukaristin. Detta resonemang har jag tidigare fört i min blogg så det var kul att höra det från en lärd man.

Vi katoliker läser inte heller bibeln som privatpersoner, även om vi förstås läser vår bibel hemma, privat, utan med hela Kyrkan i ljuset av den heliga Traditionen.

I det kompendium vi fick var på framsidan ett citat av en biskop vid namn Caesarius av Arles som levde och verkade i Frankrike på 4-500 talet, om vördnaden för Guds ord. Jag tycker det var väldigt fint skrivet:

Säg mig: vad tycker ni är mer värt, Guds ord eller Kristi kropp? Om ni ville ge rätt svar ska ni förstås säga att Guds ord inte är mindre värt än Kristi kropp. Hur noga aktar vi oss för att tappa minsta smula på golvet, när man räcker oss Kristi Kropp? Med lika stor omsorg måste vi se till att inte något av Guds ord, som skänks oss, går till spillo i våra hjärta, medan vi tänker på annat eller pratar. Den som hör Guds ord slarvigt är inte mindre skyldig än den som genom oaktsamhet låter Kristi kropp falla till marken.

En reflektion kring detta är att Guds ord är så heliga att vi ska närma oss dessa med vördnad och fruktan. Tänk så mycket fel Guds ord har blivit tolkat genom tiderna, hur mycket splittring och krig det orsakat. Precis som med Eukaristin så är vårt mänskliga förnuft inte tillräckligt för att kunna förstå och tolka bibeln. Därför behöver vi den helige Andes kraft som våra lärda teologer och kyrkofäder haft när de, med den heliga Traditionens ljus, sammansatt, tolkat och lagt ut Guds ord.

Dagens roligaste youtube klipp

2009-06-03T22:34:00.003+02:00

Hade jag inte läst om det på Dagen hade jag trott att det var ett skämt, att någon ville driva med Feministiskt Initiativ. Och då inte bara pga den dåliga produktionen förstås. Men å andra sidan, var det inte FI som vill kämpa för att göra förnamn könsneutrala?

Tack FI för att ni är så jordnära och står upp för den vanliga människans bekymmer! ;)

Mitt kontor i sommar

2009-05-28T22:16:00.003+02:00

På tal om fult och vackert. Här är något vackert, min arbetsplats i sommar:

Fjärde sommaren i rad nu, det tackar vi Gud för!

Kan något fult vara vackert?

2009-05-28T22:12:00.002+02:00

Den frågan ställer sig Fr.Z här och ger ett riktigt, riktigt tragiskt exempel. Vad ska man säga? Hur kan vi låta sådant här ske i vår Kyrka?

Lojalitet mot Kyrkans lära och katolsk identitet

2009-05-27T22:56:00.005+02:00

Denna artikel och många andra liknande pekar på att ungefär hälften av alla katoliker USA inte håller med katolska kyrkan när det gäller abort och andra kontroversiella frågor. Hur kan detta komma sig? Det kan finnas många förklaringar, exempelvis bristande katekesundervisning, utslätade predikningar som inte tar upp viktiga frågor o.s.v. Men allt detta är sådant som talar till intellektet. Rent intellektuellt kan det vara väldigt svårt att övertala någon som har en fast uppfattning i en fråga, en s.k. attityd. Men det finns exempel där gudomliga ingripanden kan omvända personer med de allra starkaste attityderna och det exemplet som jag först och främst kommer att tänka på är den helige Paulus. Han var en intellektuell farisé som var väldigt lärd i de heliga skrifterna. Han var helt övertygad om att de kristna var ogudaktiga kättare som måste stoppas, ja till och med dödas. Han var dessutom en av de radikalaste fariséerna på den punkten. I hans värld fanns inte en chans att Jesus skulle vara Kristus (Messiah) utan en bluffmakare som gjort sig skyldig till hädelse genom att utge sig för att vara, inte bara Kristus, utan även Gud själv. Trots detta gjorde Paulus en total helomvändning en dag. Från att vara de kristnas starkaste kritiker och fiende till att bli tidernas kanske mest brinnande och passionerade kristen. Han vigde hela sitt liv för att sprida evangeliet runt om i romarriket och bortom. Varför? Jo för att Jesus visade sig för honom och frågade ”Saul, varför förföljer du mig?” Ett sannerligen gudomligt ingripande.

Vad krävs för att dessa katoliker ska bli lojala Kyrkans lära? Måste Kristus uppenbara sig för dem? Behövs ett gudomligt ingripande? Ja, självklart och detta sker i varje mässa när prästen lyfter upp hostian. Där uppenbarar sig Jesus.

Ifall ni läser ovan nämnda artikeln ser ni att det finns ett klart samband med trohet mot Kyrkans lära i kontroversiella frågor och hur mycket man går i mässan. Ju oftare man går i mässan och får Kristus uppenbarad för sig desto trognare är man Kyrkan. Ändå är det så att bland de som går i mässan varje vecka finns det många som ändå inte är lojala mot Kyrkan. Vad beror då detta på? En viss procent kanske går i mässan för att familjen gör det, vissa kanske har hamnat i den progressiv-katolska fällan (Läs Katolsk Vision) och vissa kanske dålig koll vad Kyrkan faktiskt lär tack vare dåligt pastoralt arbete. Men framförallt tror jag det beror på bristande tro på Kristus sanna närvaro i Eukaristin. Ifall man vägrar tro att hostian verkligen är Kristus, då accepterar man inte att Han är framför en. Att himmel och jord möts och att vi står ansikte mot ansikte med vår Gud. I vissa församlingar kanske man aldrig fått lära sig det och i andra kanske det är svårt att se Kristus bland alla clowner och dansande nunnor.

Jag tror också att det beror på att katoliker har svårt att identifiera sig med Kyrkan. För handen på hjärtat, hur står det verkligen till med vår katolska identitet? I Sverige har vi kvar rätt mycket katolskt, mycket beroende på att vi är en minoritet och för minoriteter är en stark identitet alltid viktig. På andra håll i världen (men även på vissa håll i Sverige) verkar det inte vara mycket som skiljer en katolsk församling från en protestantisk.

Gissa vilken av dessa mässor som är romersk-katolsk respektive anglikansk? Som ni säkert förstår är den övre romersk-katolsk och den nedre anglikansk.

Samtidigt kan man googla och hitta liknande bilder som visar tvärtom. Den övre mässan kunde lika gärna vara anglikansk och den nedre katolsk. Självklart finns det väldigt många grundläggande skillnader mellan den romersk-katolska kyrkan och den anglikanska men märks det verkligen? Samma sak vad gäller romersk-katolska kyrkan och svenska kyrkan på vissa håll. Det är förstås glädjande att de blir mer katolska i sitt sätt att be men är det bra att vi blir mer protestantiska i vårt sätt att be? Nej, självklart inte. Katolska Kyrkans Katekes lär oss följande:

1124 Kyrkans tro går före den enskilda troende människans tro; hon uppmanas att ansluta sig till denna kyrkans tro. När kyrkan firar sakramenten, bekänner hon den tro hon har tagit emot av apostlarna. Därifrån kommer det gamla talesättet: Lex orandi, lex credendi (eller: Legem credendi lex statuat supplicandi) enligt Prosperus från Aquitanien[17] (400-talet), dvs, bönens lag är trons lag, kyrkan tror som hon ber. Liturgin är en avgörande del av den heliga och levande traditionen.[18] [166; 1327; 78]

1125 Därför kan ingen sakramental rit förändras eller manipuleras efter ämbetsbärarens eller gemenskapens behag. Inte ens kyrkans högsta auktoritet kan ändra liturgin efter behag utan enbart i trons lydnad och i religiös vördnad för liturgins mysterium. [1205]

1126 Eftersom för övrigt sakramenten uttrycker och utvecklar trons gemenskap i kyrkan, är lex orandi (bönens lag) ett av de väsentliga kriterierna för den dialog som söker återupprätta de kristnas enhet.[19] [815]

Som vi ber så tror vi. Ifall vi inte ber som katoliker tror vi inte som katoliker. Ifall vi ber som en urvattnad liberal-protestantisk församling tror vi också så, eller kommer åtminstone börja tro så småningom. Ifall inte liturgin firas värdigt, och i enlighet med katolsk tradition kommer de troende inte heller att tro på Kristus i eukaristin (och inte få den gudomliga uppenbarelse som fick farisén Saul att bli aposteln Pauls), inte heller kommer de att identifierar sig med Kyrkan, Traditionen och den lära som våra fäder fastslagit genom den helige Ande. Katoliker behöver, speciellt i dessa dagar, en stark katolsk identitet. De behöver kunna identifiera sig med Kyrkan för att också kunna vara lojala mot henne.

Fr. Z har skrivit en del om skandalen kring Barack Obama och Notre Dame universitetet som jag också berört tidigare. Här skriver han om botemedlet mot denna sekularisering av Kyrkan, och jag tror jag avslutar med hans kloka ord. Ni kanske tycker att mitt inlägg var långt och jobbigt att läsa, men jag ber er; sluta inte här, läs klart. För nu kommer godbiten:

” I urge all priests and bishops who read this blog with any slight quaver of resonance or benevolence, to consider this with care:
If you sense that something quite serious and important is going on right now, for the love of God rethink your approach to how you foster Holy Church’s proper public worship.

Do all in your power and through your influence to foster a worship of God which conforms not to worldly goals – as praiseworthy as they may be in a world still dominated by its dire prince – but rather to the real point of religion: an encounter with mystery.

Our worship must become more and more focused on the one who is Other. Seek what is truly above in your rites and raise people to encounter mystery.

You will be challenged and reviled, blocked and attacked as you do. You will be worn down and afraid under the weight of resistance.

But I think that to save the world we must save the liturgy.

Sunday reaffirmed this for me.

They can’t compete with the fullness of Catholic liturgy and sound preaching.

Reforming the liturgy along the lines Pope Benedict has proposed may be the most loving and effective option we have in these ever hotter times.

People will have to keep working very much in the sphere of the secular. Of course! Our inward Catholic Christian identity must find outward expression and bring concrete fruits.

But I think the real work now – where we will make some effective headway – must be done at the level of our public worship.

In the present circumstances, we are not going to argue most people out of danger or error. But together we can draw them in and along and back through worship.

So long as we remain doctrinally faithful and active in works of mercy both spiritual and especially temporal, if we get our public worship together we will have a strong bastion against error.

Holy Catholic worship will be an attractive force for conversion.

We need to foster worship which stuns, which leaves the newcomer, long-time practicing Catholic, above all the fallen-away simply thunder stuck. Worship must at some point leave people speechless in awe. We need language and music and gesture which in its beauty floods the mind with light even while it swells the heart to bursting.

The more people encounter mystery through liturgy, the more hollow will clang the false or incomplete messages of those who have strayed from the good path, either to the left or to the right.

Our goal must be that which is good and beautiful because it is true, that which reflects what is of God, not man’s image merely. Give us mystery, not fabrications smacking of the world, fallen and transitory.
Fathers, and you Reverend Bishops, if anything of alarm has sounded in your hearts and minds of late, rethink your approach to our worship. Examine your approach with an eye on the signs of the times. Take a new approach.

The approach we have had least last few decades isn’t getting it done. Really … it isn’t

Going neither left nor right along the road toward the Lord, even as He comes to us, take the flock now deeper, now higher on that path, but always to encounter the mystery which distinguishes truly Catholic liturgy… and therefore true Catholics.
Lines are being drawn, sides taken, choices made.

More than ever we need what Christ, the true Actor of our liturgy, desires to offer us through Holy Church’s worship."

Den nya världsordningen ur ett katolskt perspektiv

2009-05-27T01:07:00.004+02:00

Dantes Nyheter har länkat till en intressant artikel från en katolsk tidskrift som heter The Remnant. Artikeln tar upp det problematiska och skrämmande med världens utveckling. Kriget mot "terrorismen" har, speciellt i USA och Storbritannien, resulterat i att man sakta men säkert tar av människor grundläggande rättigheter. Läs bara Patriot Act "lagen" som införts i USA, det är skrämmande. Anledningen till att det kallas akt är att den inte kan kallas lag, då den strider mot den amerikanska grundlagen på väldigt många punkter men fungerar likväl som en lag. Tuve har noterat hur FN försöker tvinga på länder som har en restriktiv abortpolitik att införa fri abort. Som vi vet är även EU inne på liknande spår. Det verkar som att vi går mer och mer mot en världsregering där nationernas självständighet offras för det modernistiska projektet. Artikeln tar upp den ökande övervakningen av amerikanska medborgare som sker, i kriget mot terrorismens namn. Den ger också ett förslag på en väldigt radikal livsstil. Den fick iaf mig att rannsaka mig själv över hur mycket jag låter den modernistiska världen influera mig.

När ni läser detta kanske ni tycker att jag verkar vara en "konspirationsteoretiker". Det är vad man kallas idag när man kritiserar korrupta regeringar. Tyskar som kämpade mot Hitlers framfart i Tyskland blev nog också kallade nåt liknande.

George W. Bush var den amerikanska president som införde Patriot Act och liknande lagar. Många kristna tänkte säkert att det var lugnt, det var för vår egen säkerhet, muslimska terrorister vill ju mörda oss västerlänningar. Dessutom var han ju emot abort, homoäktenskap, stamcellsforskning o.s.v., så han var kanske någon slags "good guy" ändå. Men var han verkligen en "good guy" eller var det bara ett sätt att förblinda de kristna? Faktum är att han är medlem i ett sällskap som heter Skull & Bones, precis som många andra i den amerikanska eliten. Skull & Bones är ett sällskap där vissa utvalda går med när de studerar på Yale universitetet i USA. De sysslar med ockultism, de är fixerade vid döden och ger varandra smeknamn efter hedniska gudar och andra mytologiska väsen. Kan man vara kristen och samtidigt vara med i ett hemligt sällskap som sysslar med ockultism och dödsdyrkan och tar sig namn efter hedniska gudar? Döm själva.

Jag hoppas dock att vi kristna nu kan vakna upp då vi har en amerikansk president, världens mäktigaste man, som inte försöker förblinda oss med ställningstaganden som ligger oss nära i hjärtat utan står för dödens kultur och modernismen helt öppet.

Det sägs att Kristus kommer att återvända från öst. Från väst lär han iaf inte komma.

Favorit i repris

2009-05-20T14:15:00.005+02:00

Tja.. iaf en favorit i repris för mig! Detta är ett gammalt blogginlägg där jag utvecklar mina tankar kring liturgin. Jag tror det tåls att läsas igen. Det är inte så att jag vill påstå att jag skulle vara en slags lärd person på något sätt, men jag tycker det är viktigt och intressant när andra delar med sig av sina tankar kring liturgin och därför vill även jag göra det. Jag skulle vilja se mer sådana här inlägg i katolska bloggar! Det handlar också om vår katolska identitet, hur vi som katoliker vet vilka vi är och vilken Tradition vi kommer från. Vilken skatt är det vi bär på? Hur skiljer sig denna från andra samfund och vad är det vi katoliker kan erbjuda? Jag sitter och knåpar på ett inlägg om just katolsk identitet som förhoppningsvis kommer senare. Kommentera gärna vad ni tänker om texten!

-----------------------------------

Vissa av mina läsare kanske undrar varför jag skriver så mycket om bön och liturgi i min blogg och kanske tycker att det finns viktigare saker att skriva om, speciellt vad gäller den katolska tron. Svaret är helt enkelt att sättet vi ber på speglar vad vi tror. Tron har inte sin största grund i förnuftet, åtminstone inte för mig. Jag tror inte för att jag har blivit övertygad om kristendomens sanning genom rationella argument från någon annan eller mig själv. Jag tror framförallt som en följd av möten med Gud i bönen och liturgin. Självklart är det viktigt att hämta andlig föda, att stärka sin tro och väcka andras tro genom undervisning. Men en sådan tro är död om den andliga sidan, mötet med Gud i bönen och liturgin inte finns med.

Vad innebär då ett möte med Gud i bönen och Liturgin? Framförallt handlar det om ett stort Mysterium, något som vårt mänskliga förnuft inte kan greppa. En närvaro som framförallt är andlig och inte fysisk. När mötet väl är fysiskt är det dessutom under formen av bröd och vin och därmed också ett stort Mysterium som vårt förnuft inte kan förstå. En andlig närvaro av något större än oss själva, den gudomliga närvaron, det stora Mysteriet, den Treeniga Guden som vi möter med hela Kyrkan, med våra medkristna bröder och systrar här på jorden men också helgonen som står inför Guds tron.

Just därför är det så viktigt hur vi ber, hur vi firar vår liturgi. Den Heliga Mässan är ett möte med Gud, ett tillfälle då himmel och jord förenas och vi får liksom helgonen, komma inför vår Gud. De bysantinska kristna kallar Den Heliga Mässan för Den Gudomliga Liturgin, just av den anledningen. Allt detta är som jag sa tidigare ett stort Mysterium som det mänskliga förnuftet inte kan fatta. Denna mystik måste därför få sitt uttryck i liturgin så att vi kan leva oss in i det Mysterium som verkligen sker. Lever man sig inte in i det, känner man inte närvaron av Guds mystiska närvaro vilket är dåligt för den själsliga hälsan. Rökelse, ljus, latin, krucifix, helgonbilder, vackra mässkläder, gregoriansk sång; allt detta är medel för att få oss att känna den mystiken och känna Guds närvaro. När vi firar liturgin på ett vackert och värdigt sätt är det också mer välbehagligt för Gud. Det kräver nämligen tid och förberedelse, ett offer av oss kristna, för att detta ska kunna ske. Katolska Kyrkans Katekes citerar Andra Vatikankonciliets skrift Lumen gentum:

”I den jordiska liturgin får vi en försmak av den himmelska liturgi, som firas i den heliga staden Jerusalem, mot vilken vi styr vår pilgrimsfärd och där Kristus sitter på Guds högra sida och utför sin prästerliga tjänst i helgedomen och det sanna förbundstältet. I den jordiska liturgin sjunger vi med hela den himmelska härskaran lovsången till Herrens ära. I den minns vi med vördnad helgonen och hoppas att få del i deras gemenskap. I den väntar vi vår Herre Jesus Kristus som Frälsare, till dess att han, som är vårt liv, uppenbaras och vi får träda fram i härlighet tillsammans med honom.”

Vad menas med att vi får en försmak av den himmelska liturgin? Jo, vår liturgi ska efterlikna den himmelska liturgin. Hur vet vi då hur den himmelska liturgin går till? Genom Uppenbarelseboken, då den helige Johannes beskriver den såsom han sett den med egna ögon. Jag tänker låna några av Scott Hahns exempel (tar inte alla, listan blir för lång) från hans bok Lammets Måltid där han med hänvisningar drar paralleller mellan den himmelska liturgin och vår:

• Gudsdyrkan på söndag 1:10
• Ett altare 8:3-4; 11:1; 14:18
• Präster (presbyteros, äldste) 4:4; 11:16; 14:18
• Ämbetsskrudar 1:13; 4:4; 6:11; 7:9; 15:6
• Lampställ, ljusstakar, menorah 1:12; 2:5
• Rökelse 5:8; 8:3-5
• Korstecknet (hebreiskans tav) 7:3; 14:1; 22:4

O.s.v. Listan kan göras mycket längre så jag rekommenderar att ni läser boken.
I alla mässor möts himmel och jord, och det är samma Kristus vi får möta och ta emot. Frågan är bara om vi alltid gör det så värdigt som vi borde. En liturgi som är högtidlig och vacker och tilltalar alla våra sinnen försätter oss i ett sinnestillstånd som gör oss mer andligt medvetna om att detta är just ett Mysterium. Jag tror att man någonstans efter andra Vatikankonciliet på många håll glömt bort detta och istället för att rikta uppmärksamheten mot Gud, riktar den mot församlingen. Tabernaklet har ställts åt sidan, prästen ber vänd mot folket istället för mot krucifixet, altaret har blivit ett bord där man inte ställer ljus för att det ”skymmer sikten”, den gregorianska sången har fått mindre plats, rökelse används inte i alla högmässor, alla högmässor sjunges inte utan läses helt eller delvis. Just därför skriver jag så mycket om liturgin, jag vill påverka den, jag vill stödja reformen av liturgin som vår Helige Fader har gått i spetsen för. Så för att citera en viss Fr. Z: Save the Liturgy, save the World!

Laudetur Jesus Christus!

Sommaren har kommit till Västerbottens inland

2009-05-20T14:03:00.003+02:00

Norrlångträsk. Låter som en by tagen ur en roman av Torgny Lindgren, visst? Dit flyttade mina föräldrar i af efter att min lillasyster och därmed sista barnet lämnat boet. Tidigare var det vår sommarstuga och tillika min mormors hemgård. Jag bor hos mina föräldrar ett par dagar i veckan eftersom jag håller i en datakurs för pensionärer i byn. Sommaren brukar dra sig länge för att komma till dessa trakter men nu börjar det bli något. Denna vackra bild tog jag alldeles nyss med min mobil. Solen har just kikat fram efter ösregn och åska. Björkarna har börjat slå ut och skön är helt isfri. Undra om man ska leta sig lite mask och gå ner och prova meta? Har abborrarna vaknat måntro?

Obama vill söka "samförstånd"

2009-05-19T22:16:00.004+02:00

Under Obamas tal vid det katolska Notre Dam universitetet där han fick en hedersutmärkelse blev han avbruten av slagord från personer som vill stå upp för livets värdighet. Obama avbröt då sitt tal och började prata om att vi måste försöka söka "samförstånd" mellan de olika lägren och att jobba mot att minska aborterna.

Det är sant att vi måste jobba för att förbättra villkoren för tex unga mödrar som kan ha svårt att ta hand om sina barn och liknande. Men att försöka kompromissa och söka "samförstånd" i en sådan fråga? Nej, abort ska inte vara lagligt, det är vedervärdigt. Det är lika vedervärdigt som mord, om inte värre. Dessa barn är helt oskyldiga, de har aldrig gjort något ont. De offras och dör för deras föräldrars och samhällets synder. Det presidenten inte tycks förstå är att abort inte är vilken politisk fråga som helst. Det är inte heller vilken katolsk doktrin som helst. Det handlar om den grundläggande mänskliga rättigheten till liv. Försök att reducera detta till en fråga om tro, moral eller politisk uppfattning är bara löjliga. Detta handlar om naturrättsliga lagar. Vi lever i ett samhälle där oskyldiga barn dödas bara för att de är oönskade. Aborterna världen över måste upphöra. Vi katoliker i hela världen borde starta ett rosenkranskorståg och be att världens politiker omvänder sig och inser vad som håller på att hända med samhället!

Katolsk präst arresterad vid katolskt universitet

2009-05-18T02:03:00.003+02:00

Hittade detta rörande och skrämmande videoklipp:

En gammal katolsk präst arresteras vid det Notre Dame University i USA för att han demonstrerar för ofödda barns rätt till liv. Anledningen är att universitetet, som är katolskt, har gett president Obama en hedersutmärkelse. President Obama är en känd förespråkare för dödens kultur, kanske den värsta genom amerikansk historia. En katolsk präst blir alltså arresterad för att han står upp för katolska värderingar vid ett katolskt universitet.

Fr Tim Finigan som driver bloggen The Hermeneutic of continuity konstaterar att ifall det varit i Storbritannien hade man även kunnat bli arresterad för att ha fotograferat händelsen.

Det är skrämmande att världens mäktigaste man är en sådan stark förespråkare för dödens kultur. Det är skrämmande att denne ledare får en hedersutmärkelse av ett katolskt universitet. Det är skrämmande att denne ledare ses som en frälsare av många i USA och hela världen. Det är skrämmande att en katolsk präst som står upp för katolska värderingar och ber katolska böner blir arresterad vid ett katolskt universitet. Men det är också skrämmande hur västvärlden (med USA och UK i spetsen) håller på att förvandlas till en polisstat där rätten att demonstrera inskränks, samt rätten att dokumentera polisens ingripanden.

Vi har en karismatisk, stark amerikansk president som står för dödens kultur och ses som en frälsare. Människor som står upp för de allra svagaste blir arresterade. Polisen får bara mer och mer makt och befogenheter på den vanlige medborgarens bekostnad. Kan man dra paralleller till historien?

Kristus är uppstånden!

2009-05-16T13:32:00.002+02:00

"Tidigt?" Kanske vissa av er tänker. Men vi är fortfarande i påsktiden och firar fortfarande Kristi uppståndelse och detta är alltid något vi ska glädjas över. Därför bjuder jag på denna, vackra, grekiska påskhymn:

Fader Z undervisar utifrån Benedikt XVI

2009-05-16T13:05:00.003+02:00

Den gode Fr. John Zuhlsdorf håller en väldigt intressant föreläsning angående de samma gamla vanliga argumenten mot den gregorianska mässan (prästen "mumlar på latin", prästen "vänder ryggen mot församlingen") utifrån en bok som vår käre påve Benedikt XVI skrev kring millennieskiftet när han fortfarande var Kardinal Joseph Ratzinger och som heter "The Spirit of The Liturgy". Det som är väldigt intressant är hur Ratzinger går igenom historien bakom den kristna traditionen att vända sig mot öst i bön mot Gud. Från synagogorna till de första kristna till idag.

Jag utmanar alla som är kritiska mot de traditionella, apostoliska sättet att fira mässan, vilket rit det nu än må handla mo, att lyssna på detta föredrag här.

Grattis Sveriges alla assyrier och syrianier!

2009-05-15T11:47:00.002+02:00

Som snart får sin allra första katedral invigd!

Har väntat på en glad nyhet att återuppta bloggen med och denna passade ju bra. :)
Någon som vet hur det går för kaldéernas kyrka i Södertälje btw?

Annars väntar jag otåligt på det latinsk-svenska missalet Missale parvum som förlaget Catholica ger ut i juni och som jag självklart förbeställt! Ett mycket bra initiativ för återuppbyggnaden av vår romersk-katolska identitet i Sverige.

Jag har också hittat ännu en riktigt bra katolsk blogg under tiden jag legat lågt med min egna, nämligen Oroa dig inte - Gud finns nog! Katolska bloggen som drivs av skribenten Bitte Assarmo. Mycket läsvärd!

Snart närmar sig också Pingstdagen, den dag då jag firar min treårsdag (på högitden alltså, inte datumet) som upptagen i den katolska kyrkans fulla gemenskap. Jag tackar Gud, genom den heliga Jungfrun Maria, ödmjukt att han gav mig nåden att hitta hem till Hans Kyrka och för dessa tre år, samt ber om många fler år följt av en evighet i Hans Kyrka bland de heligas gemenskap i det himmelska Jerusalem!

Tillsvidare

2009-03-24T15:45:00.002+01:00

Bloggen tar en paus på obestämd tid.