FSSPX präst om samtalen med Rom, Assisi och JPII

Hittade ett klipp där en Fr. Niklaus Pfluger talar om FSSPX samtal med Rom, modernismen i Kyrkan, det uppkommande Assisimötet och saligförklaringen av Johannes Paulus II. Fader Niklaus Pfluger är Biskop Fellays föreste assistent och är därmed väldigt högt uppsatt inom FSSPX. Klippet är intressant för det ger en inblick i hur FSSPX ser på sig själva, på Kyrkan och på samtalen med Rom.

Beowulf

För er som, liksom jag, älskar fornnordisk litteratur kan jag rekommendera något jag hittade på Spotify. Det är en dramatisering av det gamla anglosaxiska heroiska eposet Beowulf. Jag tror det är en ny, modernare översättning. Men den är väldigt bra, mycket bra inläst och med stämningsfull musik i bakgrunden. Här är Spotify länken. Och för er som inte har spotify kan man köpa den digitalt här.

Vidare kan jag rekommendera den mindre kända filmatiseringen av berättelsen, som heter Beowulf and Grendel som är producerad av den islandsfödde kanadensaren Sturla Gunnarsson, och som kan fungera som en motvikt mot den mer kända, animerade hollywoodversionen Beowulf. Båda filmerna är servärda, men då Hollywood-Beowulf är storslagen, episk och överdriven är Beowulf and Grendel mer lågmäld och realistisk med en mer komplex, betänksam och vis Beowulf samt en missförstådd Grendel. Stellan Skarsgård spelar kung Hrothgar och gör en lysande insats. Här kommer en trailer:



Jämför med hollywoodversionen:

Den moderna kristendomen är för feminim

Daniel Grahn skriver i en Ledare på Dagen om en bok av David Murrow som heter "Varför män hatar att gå i kyrkan". Jag har själv inte läst boken och Grahn går inte så långt i själva analysen men han konstaterar i alla fall att det är väldigt många fler kvinnor än män, procentuellt sett, som går och engagerar sig i kyrkan i västvärlden.

Detta är väl egentligen inget revolutionerande avslöjande, ordet "kyrktant" känner vi ju alla till men aldrig har man hört talas om en "kyrkgubbe" eller "kyrkfarbror". Det är en ganska träffande bild som ges i ledaren över den genomsnittliga församlingslivet: ett större antal kvinnor kring ett fåtal manliga ledare som församlingens "kärna". När jag läste detta kom jag att tänka på en undersökning jag läste om för några år sedan. Nu minns jag inte de exakta siffrorna och jag har heller ingen källa men ungefär detta var vad man kom fram till: Det är väldigt liten chans att barn blir kyrkligt aktiva som vuxna ifall endast modern är kyrkligt aktiv. Ifall båda föräldrarna eller endast fadern är kyrkligt aktiv är däremot chansen rätt stor. Kanske är alltså bristen av kyrkligt aktiva män en större bov i det drama vi kallar sekularisering än vad som synes?

Varför attraheras då inte västerländska män av kristendom? Sekulariseringen kan man bara skylla på till en viss gräns här, och inte tror jag kvinnor generellt är mer andliga än män. Däremot tror jag män och kvinnor är andliga på olika sätt. Och den form av kristendom som vi idag har i väst, och som vi verkar haft de senaste femtio åren, är en kristendom med stark betoning på en mer "kvinnlig" form av andlighet. Det är liksom (och här vill jag varna fördomsallergiska läsare) mys, och relationer och stödsamtal och meditation. Prästen gått från att vara en klok, beundrad och respekterad herre med hög status i samhället till en slags omhändertagare, en terapeut eller modergestalt. Det är nog ingen slump att en stor del av de som vigs till präster i Svenska Kyrkan idag är kvinnor. Men männen behöver en annan slags andlig stimulans som den västerländska kristenheten tappat: En nykter, konsekvent, tydlig och rationell kristendom. Där 1+1 alltid är 2 och inte 3 eller 4. Där domedagen för mig är exakt samma sak som domedagen är för dig. Där man inte kommer undan med vilka dumheter som helst endast genom att referera till "kärleken". Och det gäller inte bara förkunnelsen; det gäller i de ekumeniska samtalen, i bönen och liturgin, i attityden oss emellan och gentemot det världsliga. Kristendomen måste rikta sig till oss män minst lika mycket som den riktar sig till kvinnor. För även om den moderne mannen visar sina känslor och är med vid förlossningen och delar på hushållsarbetet och är mjuk och allmänt jämställd så är han fortfarande en man, och när det kommer till något så allvarligt som andlighet går det inte att ignorera hur mycket vissa människor än vill det.

Är detta då allt vi behöver? Nej, Kyrkan behöver både män och kvinnor, men det betyder att hon måste sprida evangelium på ett språk som även vi män förstår.

Amerikansk benediktin beklagar sig

De engelspråkiga länderna ska som bekant till advent få en ny översättning av det romerska missalet (något även vi i Sverige kommer få så småningom) som är mer trogen den latinska grundtexten. En amerikansk benediktin klagar dock över detta och säger:

‘The forthcoming missal is but a part of a larger pattern of top-down impositions by a central authority that does not consider itself accountable to the larger Church. When I think of how secretive the translation process was, how little consultation was done with priests or laity, how the Holy See allowed a small group to hijack the translation at the final stage, how unsatisfactory the final text is, how this text was imposed on national conferences of bishops in violation of their legitimate episcopal authority, how much deception and mischief have marked this process – and then when I think of Our Lord’s teachings on service and love and unity… I weep.’

Min kommentar: Låter inte detta ungefär som hur de liturgiska förändringarna som följde efter Andra vatikankonciliet tog form och implementerades i världen? Jag levde inte då, men efter vad jag läst så tycks hans beskrivning stämma mer överens med hur det gick till då, än hur det gått till med den nya översättningen. Och ifall den gode fadern nu ogillar den nya översättningen så starkt behöver han ju inte använda den. Han kan alltid använda den latinska grundtexten; the original and best!

Källa: Protect the pope

P.S Angående min förra post: Ett sällskap för främjandet av kulten av svenska helgon och martyrer från reformationstiden håller på att ta form. Den som är intresserad av att vara med, maila mig på simon.holmqvist[at]gmail.com .

Adventspsalmernas adventspsalm

Även om det är ett litet avbrott idag, med Maria Immaculata och allt, så är vi ju adventstider. Och då vill jag förstås i vanlig ordning lägga in Veni Veni Emmanuel på min lilla blogg ;) :

Angående svenska martyrer

Helgonkulter börjar ju i princip alltid "nedifrån och upp", d.v.s. först bland lekmän lokalt för att sedan spridas och tillslut kanske t.o.m. erkännas officiellt från Rom, så vi man kan inte sitta och vänta att någon annan ska göra något och tänka att eftersom vi inte fått instruktioner från någon att vörda vissa helgon och martyrer ska vi inte heller göra det.

Något jag skrivit om tidigare, både här och i kommentarer på andra bloggar är de svenskar som kämpade, led och dog för sin katolska tro under reformationstiden i Sverige. I England vördas den helige Thomas Moore, biskop John Fisher etc. I Sverige har vi gott om motsvarande personer, men varför uppmärksammas de inte ens? Nu vet jag inte hur många läsare jag har kvar men hur många skulle vara intresserade av en lekmannarörelse där man försöker sammanfatta våra reformationsmartyrer och arbeta för att dessa ska uppmärksammas officiellt av Stiftet och vördas av oss svenska katoliker? Även om detta förstås inte är särskilt PK, speciellt inte ur ett ekumeniskt perspektiv så anser jag att detta tillsammans med ett större intresse för de svenska helgon vi har från medeltiden är väldigt viktigt för uppbyggnaden av en svensk romersk-katolsk identitet. Dessutom förtjänar de att uppmärksammans. De kämpade och dog för den katolska tron i vårt land och de är nu framför Gud och ber för Kyrkan i Sverige och dess återuppbyggnad, det minsta vi kan göra är väl att uppmärksamma dem?

I boken Förlorarnas Historia: katolskt liv i Sverige från Gustav Vasa av fader Magnus Nyman nämns massvis av dessa martyrer. Jag tror jag ska sammanställa några av de viktigaste personerna och åtminstone uppmärksamma dem här på min blogg. Det är alltid en början.