.jpg)
Mer sanning från Michael Vorris och realcatholictv.com.
2 timmar sedan
onsdag 4 november 2009
tisdag 3 november 2009
Katolsk musik
Johan Stenberg frågade mig i en kommentar ifall jag kunde tipsa om någon bra gregoriansk musik. Själv har jag länge letat efter det "ultimata albumet för gregoriansk musik" och jag tror jag hittat det (återkommer till det). Den gregorianska musiken är dock inte den enda stora musikaliska skatten som Kyrkan har, även om det är den äldsta. Den musik som fick sitt genombrott under renässansen och som brukar kallas polyfonisk körmusik, d.v.s körsång med många olika röster och stämmor (jag vet inte hur man uttrycker det, jag är ingen musikexpert) men som utgår från den gregorianska musiken är också en väldigt stor skatt och enligt mig nästan ännu vackrare. Ifall du är intresserad av att lyssna på och lära dig om Kyrkans musikaliska skatt ska du inrikta dig på dessa två stiler, och till att börja med behöver du två album. När det gäller den gregorianska musiken blev det för några år sedan väldigt populärt att göra gregorianska versioner av olika poplåtar och detta avråder jag starkt från! När det gäller gregoriansk musik föreslår jag att du skaffar albumet Cistercians Monks Of Heiligenkreuz - Chant - Music For Paradise som också finns på Spotify här: http://open.spotify.com/album/2dlqQNTnxgdaW7f7qt7pZr
Albumet är på två skivor. Första innehåller musiken från In Paradisum, musiken från en Reqiuemmässa, musiken från ett Completorium, och till sist en del som kallas Spiritus Domini som bland annat innehåller hymnen till den Helige Ande "Veni Creator Spiritus". Andra skivan är mer advent och julmusik, nämligen en Avdentsvesper , en Roratemässa (en speciell mässa firad under advent före gryningen med endast levande ljus som lyser upp kyrkan), Juldagens Laudes samt Julnattens mässa(eller juldagens, är inte säker).
Det är en väldigt proffsig inspelning och är en bra introduktion till den gregorianska musiken.
När det gäller den polyfoniska körmusiken finns ett samlingsalbum som heter The Best of the Renaissance av The Tallis scholars. Tyvärr hittade jag den inte på spotify, men den finns att köpa bland annat här. Den finns säkert att beställa inom Sverige också ifall ni letar! Jag minns mycket väl första gången jag lyssnade på denna typ av musik för många, många år sedan. En kompis till mig skickade en mp3 fil med Thomas Tallis stycke Spem in Alium och uppmanade mig att föra över den på mp3 spelaren, lägga mig ned och blunda. Han sa också att det var så han föreställde sig musiken när man tågade in i himmelriket. Och ja, närmare än så kan man nog inte komma rent musikaliskt. Lyssna på Spem in Alium på Spotify här. En annan klassiker är Allegris Miserere (psalm 50/51) här.
Lyssna även vidare på musik, och speciellt mässor, komponerade av Tallis, Byrd, Palestrina och Allegri som är renässansens stora kompositörer. Ännu fler tips uppskattas!
För er som inte har Spotify men vill provlyssna ändå kan jag tipsa om att i princip allt finns på youtube, om än inte i den bästa kvalité.
Lyssna och njut och upptäck en stor del av er katolska identitet! För kom ihåg, ifall du är katolik, att den sakrala musiken är ditt arv, oavset om du varit katolik i hundra år eller en dag. Detta är katolsk musik, ingen musikstil vi lånat av andra trosinriktningar eller av det världsliga för att passa in. Låt oss återupptäcka denna vackra skatt tillsammans!
Lovad vare Jesus Kristus och Marias Obefläckade Hjärta!
Albumet är på två skivor. Första innehåller musiken från In Paradisum, musiken från en Reqiuemmässa, musiken från ett Completorium, och till sist en del som kallas Spiritus Domini som bland annat innehåller hymnen till den Helige Ande "Veni Creator Spiritus". Andra skivan är mer advent och julmusik, nämligen en Avdentsvesper , en Roratemässa (en speciell mässa firad under advent före gryningen med endast levande ljus som lyser upp kyrkan), Juldagens Laudes samt Julnattens mässa(eller juldagens, är inte säker).
Det är en väldigt proffsig inspelning och är en bra introduktion till den gregorianska musiken.
När det gäller den polyfoniska körmusiken finns ett samlingsalbum som heter The Best of the Renaissance av The Tallis scholars. Tyvärr hittade jag den inte på spotify, men den finns att köpa bland annat här. Den finns säkert att beställa inom Sverige också ifall ni letar! Jag minns mycket väl första gången jag lyssnade på denna typ av musik för många, många år sedan. En kompis till mig skickade en mp3 fil med Thomas Tallis stycke Spem in Alium och uppmanade mig att föra över den på mp3 spelaren, lägga mig ned och blunda. Han sa också att det var så han föreställde sig musiken när man tågade in i himmelriket. Och ja, närmare än så kan man nog inte komma rent musikaliskt. Lyssna på Spem in Alium på Spotify här. En annan klassiker är Allegris Miserere (psalm 50/51) här.
Lyssna även vidare på musik, och speciellt mässor, komponerade av Tallis, Byrd, Palestrina och Allegri som är renässansens stora kompositörer. Ännu fler tips uppskattas!
För er som inte har Spotify men vill provlyssna ändå kan jag tipsa om att i princip allt finns på youtube, om än inte i den bästa kvalité.
Lyssna och njut och upptäck en stor del av er katolska identitet! För kom ihåg, ifall du är katolik, att den sakrala musiken är ditt arv, oavset om du varit katolik i hundra år eller en dag. Detta är katolsk musik, ingen musikstil vi lånat av andra trosinriktningar eller av det världsliga för att passa in. Låt oss återupptäcka denna vackra skatt tillsammans!
Lovad vare Jesus Kristus och Marias Obefläckade Hjärta!
Själarna i skärselden
Igår firade Kyrkan alla själars dag, då mässoffer frambars för de själar som lider i skärselden. Ave Maria Publikationer har en avledning tillägnat böner och botgöringar man kan utföra för att rädda själar i skärselden (dvs få dem ifrån skärselden och till himmelen) bland annat "De Femtiofemtusen Själarnas Befrielsekrona". Utöver det finns en berättelse om en österrikisk kvinna vid namn Maria Simma som fick ett speciellt uppdrag att lida och bedja och därmed rädda själar från skärselden. Man får läsa många intressanta berättelser kring skärselden, hon berättar bland annat om olika själar hon lyckats rädda genom bön och offer och vilka olika synder som gör att man dröjer sig kvar länge i skärselden o.s.v. Jag antar att det är utdrag från boken Get Us Out Of Here! där hon blir intervjuad av författaren Nicky Eltz. Jag har själv inte läst boken, men läste på "nåt forum" att många prästen från skärselden kommit till henne eftersom de uppmanat till handkommunion. Men å andra sidan vet man ju hur det är med saker man läser på "nåt forum". ;)
Kom också ihåg att det finns möjlighet för avlat för själar i skärselden under denna tid (bara åt dem, inte åt dig själv!), min präst nämnde det i predikan (det fanns massvis med olika sätt så jag minns inte exakt) och när jag googlar får jag olika bud så tala med en präst ifall ni vill ge avlat åt en viss släkting eller vän!
Slutligen en liten filmsnutt från en reqiuemmässa enligt den gregorianska riten:
Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem!
Kom också ihåg att det finns möjlighet för avlat för själar i skärselden under denna tid (bara åt dem, inte åt dig själv!), min präst nämnde det i predikan (det fanns massvis med olika sätt så jag minns inte exakt) och när jag googlar får jag olika bud så tala med en präst ifall ni vill ge avlat åt en viss släkting eller vän!
Slutligen en liten filmsnutt från en reqiuemmässa enligt den gregorianska riten:
Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem!
lördag 31 oktober 2009
Hur får vi undervisning i tron?
Jag läser ofta, speciellt på amerikanska katolska medier, att katoliker har dålig kunskap i tron. Själv har jag inte upplevt bristande undervisning men jag har sett att andra fått det. Men när präster och kateketer brister har vi likväl Kunskapen och Sanningens källa, Kristus själv, som vi möter i den heliga Mässan.
1074 ”Liturgin är en höjdpunkt som kyrkans handlande strävar fram emot och samtidigt den källa ur vilken hennes kraft väller fram.”[13] Liturgin är alltså den bästa platsen för att det kristna folket skall få kunskap om sin tro. ”Trosundervisningen är till sitt väsen förbunden med varje form för liturgiskt och sakramentalt handlande, ty det är i sakramenten, framför allt i eukaristin, som Kristus Jesus sätter in hela sin kraft för att förändra människorna.”[14]
1075 Den liturgiska trosundervisningen syftar till att leda in i Kristi mysterium (den är ”mystagogi”, mysterielära). Därvid går den från det synliga till det osynliga, från det som betecknar till det betecknade, från ”sakramenten” till ”mysterierna”. Att ge en sådan undervisning är de lokala och regionala katekesernas uppgift. Föreliggande katekes, som vill tjäna hela kyrkan i dess mångskiftande verklighet av olika riter och kulturer[15] vill framställa det som är grundläggande och gemensamt för hela kyrkan när det gäller liturgin som mysterium och som gudstjänst (första avdelningen) och sedan de sju sakramenten och sakramentalierna (andra avdelningen). [426; 774]
- Katolska Kyrkans Katekes
Inga ord i världen, talad av en människa, kommer i närheten av Ordet själv, Jesus Kristus i Altarets Allraheligaste Sakrament. Hans undervisning är helt och hållet obefläckad. I mässan talar Han till oss från korset när han under eukaristin ser ner på oss från altaret. Därför är mässan den största skatt vi har på jorden, det dyrbaraste vi har. Vi bör också, så ofta vi kan, besöka Kristus i tabernaklet eller under Sakramental tillbedjan och öppna våra hjärtan för Hans majestät och undervisning. Vi måste bara våga öppna våra hjärtan och låta alla världsliga tankar tystna, då börjar Ordet strömman in i våra hjärtan.
Iesu, mitis et humilis Corde. Fac cor nostrum secundum Cor tuum!
Jesus, mild och ödmjuk av Hjärtat. Dana våra Hjärtan efter Ditt heliga Hjärta!
1074 ”Liturgin är en höjdpunkt som kyrkans handlande strävar fram emot och samtidigt den källa ur vilken hennes kraft väller fram.”[13] Liturgin är alltså den bästa platsen för att det kristna folket skall få kunskap om sin tro. ”Trosundervisningen är till sitt väsen förbunden med varje form för liturgiskt och sakramentalt handlande, ty det är i sakramenten, framför allt i eukaristin, som Kristus Jesus sätter in hela sin kraft för att förändra människorna.”[14]
1075 Den liturgiska trosundervisningen syftar till att leda in i Kristi mysterium (den är ”mystagogi”, mysterielära). Därvid går den från det synliga till det osynliga, från det som betecknar till det betecknade, från ”sakramenten” till ”mysterierna”. Att ge en sådan undervisning är de lokala och regionala katekesernas uppgift. Föreliggande katekes, som vill tjäna hela kyrkan i dess mångskiftande verklighet av olika riter och kulturer[15] vill framställa det som är grundläggande och gemensamt för hela kyrkan när det gäller liturgin som mysterium och som gudstjänst (första avdelningen) och sedan de sju sakramenten och sakramentalierna (andra avdelningen). [426; 774]
- Katolska Kyrkans Katekes
Inga ord i världen, talad av en människa, kommer i närheten av Ordet själv, Jesus Kristus i Altarets Allraheligaste Sakrament. Hans undervisning är helt och hållet obefläckad. I mässan talar Han till oss från korset när han under eukaristin ser ner på oss från altaret. Därför är mässan den största skatt vi har på jorden, det dyrbaraste vi har. Vi bör också, så ofta vi kan, besöka Kristus i tabernaklet eller under Sakramental tillbedjan och öppna våra hjärtan för Hans majestät och undervisning. Vi måste bara våga öppna våra hjärtan och låta alla världsliga tankar tystna, då börjar Ordet strömman in i våra hjärtan.
Iesu, mitis et humilis Corde. Fac cor nostrum secundum Cor tuum!
Jesus, mild och ödmjuk av Hjärtat. Dana våra Hjärtan efter Ditt heliga Hjärta!
onsdag 28 oktober 2009
"Kristen pop"
Johan S skriver ett intressant inlägg där han resonerar kring Sten-Gunnar Hedins krönika i Dagen där han kritiserar pingströrelsens showgudstjänster och användandet av sekulära underhållningsformer i gudstjänsten. Jag håller förstås med Stenberg och Hedin i deras kritik. Det är alltid pinsamt när någon försöker göra en gudstjänst "hipp" och "cool" (=världslig). Jag går definitivt inte på en gudstjänst för att bli underhållen, jag går dit för att möta Gud. Ibland vill jag också bli underhållen, men då går jag inte på gudstjänst.
Men jag vill spinna vidare på detta ämne genom och fokusera mer på musiken och då framförallt kristen popmusik, både i och utanför gudtjänsten. Med detta menar jag kristna som spelar rock, pop eller hip hop (som jag sammanfattar med ordet pop) uteslutande med texter som handlar om att berätta för lyssnarna om Jesus. Jag tror inte på att använda sekulär musik, såsom rockmusik för att sprida evangeliet. Det fungerar helt enkelt inte. Lika lite som när Svenska Kyrkan försöker anpassa sig till världen i både gudstjänst och lära för att locka människor att komma till kyrkan. Lika lite som när pastorerna i en frikyrka på orten där jag växte upp noga studerar vad unga människor gillar att göra för att sedan uppmana församlingens unga att härma deras beteende (åka skareborad, samla hockeybilder, spela fotboll) för att locka dem till församlingen. Sekulär musik har alltid funnits och Kyrkan har aldrig annamat detta (snarare varnat för att använda det) förutom de senaste 40 åren som i allmänhet karaktäriserats av allmän förvirring, kaos och identitetskrus i Kyrkan med mer eller mindre katastrofala följder.
Jag uppskattar sekulär musik som är välspelad och tänkvärd, precis som jag uppskattar många andra nöjen. Att en artist som spelar sekulär musik är kristen eller tar upp religiösa funderingar i texter tycker jag bara är ett plus. Men jag gillar inte när kristna försöker göra sin egen version av sekulär musik när vi redan har en så stor skatt av sakral musik som så mycket bättre passar sitt syfte (och nej, jag tycker inte detta är en subjektiv värdering). Vad är skillnaden mellan detta och exempelvis Svenska Kyrkans ständiga försök att anpassa sig till världen för att locka medlemmar? Som bekant fungerar det inte. Jag antar att innebörden med kristen pop är att evangelisera och inte framförallt som en akt av tillbedjan. Denna slutsats drar jag utifrån den enda poäng jag kan tänka mig med kristen pop; att försöka möta människor "där de är, i världen, för att sedan på något sätt dra dem till sig och detta bekräftas när man läser texterna. Men de flesta människor jag känner som inte är kristna skrattar rätt gott åt kristen pop, det är svårt att ta på allvar. Men de förstår direkt innebörden och allvaret med gregoriansk musik när de hör den, även om den är på latin. Varför lyssna på kristen pop när de kan lyssna på vanlig? De enda människor som jag mött som säger sig uppskatta denna typ av musik är redan kristna. Försvinner inte poängen med kristen pop då redan innan den spelas?
Läs även en av NLM:s artikel i ämnet här.
Men jag vill spinna vidare på detta ämne genom och fokusera mer på musiken och då framförallt kristen popmusik, både i och utanför gudtjänsten. Med detta menar jag kristna som spelar rock, pop eller hip hop (som jag sammanfattar med ordet pop) uteslutande med texter som handlar om att berätta för lyssnarna om Jesus. Jag tror inte på att använda sekulär musik, såsom rockmusik för att sprida evangeliet. Det fungerar helt enkelt inte. Lika lite som när Svenska Kyrkan försöker anpassa sig till världen i både gudstjänst och lära för att locka människor att komma till kyrkan. Lika lite som när pastorerna i en frikyrka på orten där jag växte upp noga studerar vad unga människor gillar att göra för att sedan uppmana församlingens unga att härma deras beteende (åka skareborad, samla hockeybilder, spela fotboll) för att locka dem till församlingen. Sekulär musik har alltid funnits och Kyrkan har aldrig annamat detta (snarare varnat för att använda det) förutom de senaste 40 åren som i allmänhet karaktäriserats av allmän förvirring, kaos och identitetskrus i Kyrkan med mer eller mindre katastrofala följder.
Jag uppskattar sekulär musik som är välspelad och tänkvärd, precis som jag uppskattar många andra nöjen. Att en artist som spelar sekulär musik är kristen eller tar upp religiösa funderingar i texter tycker jag bara är ett plus. Men jag gillar inte när kristna försöker göra sin egen version av sekulär musik när vi redan har en så stor skatt av sakral musik som så mycket bättre passar sitt syfte (och nej, jag tycker inte detta är en subjektiv värdering). Vad är skillnaden mellan detta och exempelvis Svenska Kyrkans ständiga försök att anpassa sig till världen för att locka medlemmar? Som bekant fungerar det inte. Jag antar att innebörden med kristen pop är att evangelisera och inte framförallt som en akt av tillbedjan. Denna slutsats drar jag utifrån den enda poäng jag kan tänka mig med kristen pop; att försöka möta människor "där de är, i världen, för att sedan på något sätt dra dem till sig och detta bekräftas när man läser texterna. Men de flesta människor jag känner som inte är kristna skrattar rätt gott åt kristen pop, det är svårt att ta på allvar. Men de förstår direkt innebörden och allvaret med gregoriansk musik när de hör den, även om den är på latin. Varför lyssna på kristen pop när de kan lyssna på vanlig? De enda människor som jag mött som säger sig uppskatta denna typ av musik är redan kristna. Försvinner inte poängen med kristen pop då redan innan den spelas?
Läs även en av NLM:s artikel i ämnet här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)